AV JULIA | © TUVAFORUM

Kärlek för mig, liksom för många andra, var sammankopplat med känslomässig oro. Ju mer oro och ångest, ju mer lättnad kände jag vid bekräftelse och bra stunder. Efter några bra dagar av lättnad och rusig lycka så blev oron, ångesten och smärtan starkare när allt plötsligt bara försvann igen.

Detta pendlande mellan toppar och dalar ledde till kemiska reaktioner i hjärnan som utlöste känslor och mönster jag kände igen från min mest tidiga relation, den jag hade till min mamma.

Kärlek för mig handlade inte om intimitet och stabilitet. Det handlade inte om förtroende, omsorg och respekt. Det handlade om intensitet. Känslor som var så intensiva att jag tänkte att det bara måste vara kärlek. Ju mer oro kopplat till en person och relation, ju mer kretsade tankarna kring att det handlade om en person som jag älskade så starkt som jag aldrig älskat någon tidigare. Bara tanken på att lämna eller att bli lämnad av "mitt livs kärlek" gjorde mig extremt orolig.

För att kunna hitta en förklaring och ursäkt till varför jag inte lämnade när relationen snabbt blev destruktiv var jag tvungen att förneka fakta. Jag var tvungen att sätta på mig skygglappar. Om inte skulle jag vara tvungen att stå inför det faktum att jag måste göra det jag var näst mest rädd för, nämligen att lämna relationen. Det jag var mest rädd för var att bli lämnad.

Bandet som fanns, det som jag trodde var en djup anslutning, var ett band som påminde så starkt om det jag hade till min mamma. Det var inget tryggt och stabilt känslomässigt band. Det var ett instabilt band som skapade mycket oro samt en väldig separationsångest.

När jag mötte min "Prins" 
Känslorna när jag äntligen mötte min "Prins" var starka blev anslutningen omedelbar. Allt gick fort utan att verkligen lära känna varandra. Det var som att hetsäta i rädsla över att gå miste om det som nu äntligen var framför mig. Nu äntligen skulle jag få allt det jag saknat och nu skulle jag bli hel, alla sår skulle läka och jag skulle påbörja ett nytt liv utan alla smärta.

När "Prinsen" började behandla mig på ett dåligt sätt och jag stannade kvar i relationen iscensattes precis allt det smärtsamma jag varit med om under min uppväxt. Det mönster som präglats till min mamma aktiverades och intensifierades. Istället för att klippa det smärtsamma bandet så höll jag mig fast. Ju mer oro och mer ångest ju hårdare klamrade jag mig fast.

Det låg en djup skam i det här.
En djup skam av att inte vara värdig kärlek och omsorg.
Det låg också en djup skam i att jag höll fast vid en person som gjorde mig så uppenbart illa för jag förstod att jag borde lämna. Men rädslan tog över.

För att stå ut försökte jag dela upp "Prinsen" i två delar. Den ena halvan var så som han var när jag först träffade honom och alla de förhoppningar och drömmar jag projicerade på honom. Den andra halvan var den han var när hans ögon blev svarta, när han blev elak, när han vrålade och skrek, när han hånade mig och svek mig på en mängd olika sätt.

Min kamp gick ut på att försöka få "Prinsen" att vara så som han var i början av mötet när vi blev så förälskade i varandra. Varje gång han visade upp de sidor som jag fallit för slukade jag dessa smulor som om de vore en nygräddad brödlimpa som serverats mig. 

Många som vänder sig till TuvaForum sliter och drar i smärtsamma band 

Kärlek är inte oro, ångest och inte något som intensifieras med hot om att bli lämnad och övergiven. Kärlek handlar om något så mycket mjukare, vänligare och tryggare. Att öppna för det kan låta enkelt men det är handlar ofta om arbetsamma och långvariga processer. Vi behöver genomföra en "omprogrammering" om vad kärlek är och vad en sund kärleksrelation består av.

Vi är många som håller krampaktigt fast i det band som genererar smärta och försöker hitta lösningar utanför oss själva. Vi behöver lära oss att skapa en sund anslutning till oss själva för att kunna skapa sundare anslutning till andra. Jag är glad och tacksam för alla som har vänt sig till TuvaForum och delat med sig av sina erfarenheter. Det är fint att få förtroende att vara med en bit på alla dessa viktiga resor. 

/Julia

Provläs fler texter

Vad ingår i ett medlemskap

Välkommen till TuvaForum

 Text 
© Julia
TuvaForum

Copyright © 2008-2020 TuvaForum | tuva@tuvaforum.se