AV JULIA | © TUVAFORUM

Vid de första fula orden och knuffarna blev jag perplex "Så gör man ju inte! Så kan man ju inte säga och göra!"

Jag förstod inte, han som annars verkade så väluppfostrad.
Han som var så intelligent, välutbildad och alltid bäst på allt.
Hur kunde han nu stå framför mig och skrika så fula och nedsättande ord till mig?

Jag tänkte, att eftersom han i övrigt verkar ha koll på hur man beter sig, så måste det här som hänt varit något högst tillfälligt. Han måste ha varit i någon akut kris, stress och förvirring.

Jag förstod inte vad det var som gjorde att han som annars kunde förstå saker och ting nu var helt omöjlig. Jag tänkte att detta måste vi kunna prata om, se till att det inte händer igen. Hans ord och handlade var ju så uppenbart fel att han också måste tycka och känna det. Jag tänkte att han måste ju skämmas och vara ångerfull. 
Men det var som som att prata med en vägg. Jag nådde inte fram.
Han hade inte gjort något, inget var hans fel. Allt var mitt fel.

Efter att han talat om att inget var hans fel kom han hotfullt emot mig.
Han kastade mig baklänges ner i golvet. 
Jag blev så chockad.
Jag försökte i mitt huvud få ihop var det var som precis hänt och HUR det kunde hända. 

Så klart tänkte jag också "Nu måste jag gå, det här går inte, nu är allt slut, vi kan inte leva tillsammans, allt är trasigt, det här går inte att bygga på". Men skräcken jag kände vid tanken på uppbrott, att skiljas, att aldrig mer vara nära honom igen aktiverade. 

Tidigare i livet hade jag förlorat min familj på ett traumatiskt sätt. Känslorna inför separation och uppbrott gjorde att jag gick in i en tankeloop. Istället för att skydda mig själv och lämna den här personen ville jag skydda mig från att uppleva ännu en separation och alla känslor med den. Jag visste att alla de känslor jag en gång känt från tidigare smärtsamma förluster skulle överväldiga mig. "JAG måste fixa detta! JAG måste lappa, limma och laga detta! JAG måste få honom att förstå och när jag väl får honom att förstå, då kommer allt bli bra igen och jag slipper det jag inte står ut med - uppbrottet. Snälla, gör så det bara var ett misstag, att det aldrig händer igen."

Han som stått framför mig, sett mig stint i ögonen och sagt att han ALDRIG någonsin hade behandlat någon annan flickvän illa, att det bara var jag som provocerade honom till att begå dessa handlingar - han ljög. Det kom fram att han hade slagit sin fd flickvän också. Han pratade dock med stolthet i rösten om hur hans fd flickvän varit mycket tuffare än jag, att hon inte var den som vek undan och blev ledsen när han kallade henne fula ord, att hon aldrig försökte förändra honom eller få honom att förstå. Han sa att hon istället skrek eller slog tillbaka.

Jag förstod inte.

Jag frågade honom varför han tyckte att lösningen låg i att jag skulle att jag skulle skrika fula ord, sparka och slå honom. Jag frågade varför jag skulle sänka mig till sådant beteende, att det väl var mycket bättre att han steppade upp sitt.

Under nästan två års tid försökte jag förklara för honom att det inte är ok att kränka någon verbalt eller att slå någon annan - allt medan han fortsatta kränka och slå mig. Jag försökte förklara det fina med empati, att bry sig om varandra, att vara rädda om varandra. Ibland kunde han tycka att det jag sa lät fint men ofta började han efter en stund håna mig istället.

Det jag pratade om var svaghet för honom och det var något som skulle hindra honom från att komma dit han ville i livet. Han sa att han visste att han har förmågan att köra över andra människor utan att bry sig men att det också är det som gör att han kan nå sina mål. Jag frågade vad han såg för bild när han var där vid sitt mål. Han såg att han skulle ha ett bra arbete och mycket pengar, jag skulle vara hans fru och vi skulle resa mycket och kunna köpa fina saker till våra barn. Vi skulle bo ett fint hus.

Jag sa att ett sådan syn på att ta sig fram på den är inte förenlig med den som är jag. 
Jag sa att jag kommer ju inte vara din fru när du kommer fram.

Han förstod inte.
Jag lämnade honom.

Provläs fler texter

Vad ingår i ett medlemskap

Välkommen till TuvaForum

Text 
© Julia
TuvaForum

Copyright © 2008-2020 TuvaForum | tuva@tuvaforum.se