Varifrån kommer grymheten?

Alla människor kommer att gå igenom ett visst mått av besvikelse och lidande och på så sätt uppstår strukturer i psyket som gör utövande av våld möjligt. Det betyder inte att alla människor egentligen är grymma men att möjligheten finns där. Det krävs ingen störd eller skadad personlighet för att visa grymhet. Man behöver inte tidigare ha visat några utmärkande tendenser till att använda sig av våld. Det betyder dock inte att alla kan bli våldverkare och mördare. Många människor kan stå emot våld och att utöva makt mot andra människor. Valet är alltid vårt eget.

Efter våldssituationer finns det människor som ibland hävdar att vi måste ha strängare straff och hårdare tag mot våldverkare. Men i de flesta fall har vi redan tillräckligt bra och tydliga lagar men problemet är att rättsväsendet inte ser det som angeläget att använda dem. Män som misshandlar kvinnor psykiskt, fysiskt och sexuellt framhäver gärna sig själva som orättfärdigt utpekade offer med ett svårt förflutet. Skall rättsväsendet huvudsakligen betrakta våldsmän som olyckliga och frustrerade män eller skall de, även om de är olyckliga och frustrerade, precis som alla andra människor, betraktas som ansvariga för sina handlingar.

Vad inom en våldsverkare sätts ur spel - varifrån kommer grymheten
Det krävs att en speciell form av trångsynthet utvecklas för att utplåna medkänslan ur sinnet. Först när ett psykiskt tunnelseende blivit befäst och den andre inte längre upplevs som en hel människa, blir grymheten möjlig. En människa med empati mildrar de inneboende tendenserna till grymhet och har en känsla av ansvar för den andre.

ägga det goda eller det onda hos någon annan (projektion) spelar en stor roll i hur en människa beter sig mot andra. Är det till exempel så att en man inte står ut med självinsikten att han både har en ond och en god sida så måste han lägga över det onda på någon annan, i detta fall kvinnan. "Det är hon som är föraktlig och svag, inte jag.” Det är ett svart-vit tänkande där nyanserna är få.

Att se allt i svart eller vitt
Med ett svart-vit tänkande kommer en människa att göra många andra människor illa eftersom de flesta handlingar vi utför är i någon form av möte mellan motsatser och skillnader - ont och gott, manligt och kvinnligt, svag och stark, liten och stor. Människor som använder sig av projektion (alla gör det till viss del ibland) på ett destruktivt sätt är rädda för att sammanföra det onda och goda. Det finns en rädsla inför att det onda ska ta över det goda vilket ska leda till undergång. Den här rädslan gör att bilderna av det onda och goda måste hållas helt isär från varandra. Men om det onda och goda inte får mötas i den inre världen kan de inte påverka varandra och förvandlas - möjligheten till nyanser finns alltså inte. Detta att se allt i svart-vitt kommer ur en önskan att slippa ta ansvar för det som sker i sitt eget inre. Det är delvis smärtsamt för alla människor att sammanföra det som har hållits åtskilt i den inre världen, eftersom det innebär att individen måste ge upp invanda föreställningar. Varje sammanfogande av det som varit skilt åt leder till att vi måste ge upp illusioner om oss själva och världen. Genom hela livet kommer vi att röra oss mellan dessa båda positioner – och denna process att integrera vårt känsloliv är nödvändigt för att utveckling och mognad ska kunna bli möjlig.

Projektion
Den fientliga projektionen är när en person inte vill kännas vid t ex sin svaghet utan lägger den hos någon annan. Han utpekar då någon annan eller en grupp för att vara bärare av den svaghet han själv inte vill kännas vid. Det kan även röra sig om kvaliteter som det mindervärdiga, det beräknande eller det fientliga. Genom projektion byggs bilden av en fiende upp. Har personen även en narcisstisk störning så laddas den andre personen med så mycket symbolik så att den lever sitt eget liv helt utan fast förankring om hur den andre personen verkligen är. Narcissism och projektion bildar tillsammans ett mycket destruktivt beteende. En människa med narcisstisk störning känner sig befriad från ansvar och samvete. En sådan människa blir uppblåst och övermodig och behöver inte bry sig om några moraliska gränser.

Det är tveksamt om man kan prata om kärlek i samband med en person som har en narcisstiskt störning. Han kan nämligen inte uppskatta någon annan och därmed inte heller sig själv. De som söker hans kärlek blir avvisade och tynar bort om de försöker nå honom med sin egen kärlek eftersom den kommer att förbli obesvarad. Föreställningen och bilden blir viktigare än verkliga människor för en narcisstist – varje gruppbildning (t ex nazismen) som har ett narcisstiskt förhållande till sina centrala övertygelser kan bokstavligen bli livsfarlig.

En sådan här personlighet ser inte sig själv som fientlig. Han anser sig reagera i självförsvar genom att bemöta den andra, som han har laddat med egna symboliska värden med berättigat förakt och våld. Han ser den andre som ett hot och hotar någon hans existens så ser han till att den andra känner sig dubbelt hotad i sin. Det spelar INGEN roll om t ex en kvinna som är tillsammans med en sådan här personlighet försöker visa att hon har många goda sidor då mannen med den här personlighetsstörningen styrs och är låst vid en projektion. Hon är en narcisstisk skapelse, en bild som är långt ifrån den bild han ger av henne. Mannen har inte något egentligt intresse för kvinnan som han gör så i anspråk att beskriva för bilden har ingenting med den verkliga kvinnan att göra. Hon finns bara till för att mannan ska slippa se och känna de mindre goda sidorna inom honom själv så att han slipper att bära ett ansvar.

När en psykopat projicerar sin fasa och hjälplöshet i den han terroriserar  känner han lättnad och makt. Men samtidigt så väcker övergreppen han begår en skuld. Men en normal person känner ju då hur han vill gottgöra, medan en psykopat upplever det som en attack mot det egna självet. Då utsätts offret igen eftersom han hatar den han plågar och förföljer henne med sitt eget lidande. Psykopaten tror att den enda möjligheten till befrielse från denna förföljande skuld är genom ytterligare övergrepp. De människor han utsätter uppfattar han som ursprunget till sitt inre obehag, inte de egna våldshandlingarna. Hämnden blir en manisk övertygelse.

Att överleva grymhet och våld
Att överleva våld från någon som vill en så illa skär in i varje normal erfarenhet som en splitterbomb och lämnar kvar smärtsamma fragment som är svåra att befria sig ifrån. Det traumatiska överskrider vår fattningsförmåga. Det tar lång tid att befria sig från de upplevelser som förövaren etsat fast i hennes upplevelsevärld. Vilken vardaglig sak som helst kan påminna kvinnan om händelser fyllda av våld, skräck och hjälplöshet. Inte förrän hon inte längre domineras av sådana mörka själsliga inristningar, kan man säga att förövaren inte längre behärskar verklighetsupplevelsen. Ett sådan psykiskt arbete kräver mycket tid.

Många brott göms under rubriken "Familjeangelägenhet"
Det är vikigt att en kvinna som har utsatts av en våldverkare blir bekräftad och får stöd och hjälp. Det kusliga är dock att de här männen är individer som många gånger får stöd av samhället. Brottet han utsätter en kvinna för, alla dess kränkningar och även fysiskt våld kan gömmas under att rubriken "Familjeangelägenhet".

Mannens beteende kan rättsväsendet förmildra genom att hävda att mannen varit berusad eller att han har en trasslig bakgrund, eller att han är ytterst välanpassad och har en klanderfri brakgrund etc. Att rättsväsendet förmildrar mäns våld och grymhet mot kvinnor kan få förödande konsekvenser för kvinnan och eventuellt de gemensamma barnen.

17 kvinnor om året utsätts för dödliga konsekvenser – vilket är ytterligare anledning att försöka förstå mekanismerna bakom den grymhet han utsätter kvinnan och de eventuella barnen för. Men istället för att försöka förstå så sker en nedrustning av sociala, kulturella och vårdande stödstrukturer i Sverige. Det är som att spela dessa våldverkare i händerna, för bevisligen har mäns våld mot kvinnor och barn ökat.