Varför lämnar hon inte?

En vanlig fråga är "Varför går inte den misshandlade kvinnan?" Många menar på att kvinnan får skylla sig själv eller att det kanske är så att hon faktiskt inte vill gå. Men fråga måste ju ställas på ett annat sätt "Varför tillåter inte de våldsamma männen kvinnorna att ge sig iväg utan hot om att hon ska få det värre?" eller "Varför går inte han som tycker att han måste misshandla en kvinna för att hon inte är som han vill att hon ska vara?"

Det är aldrig så att en människa accepterar att bli utsatt av våld från en annan människa, så därför är det självklart att kvinnor inte heller accepterar våld från sina män. Men i en relation så hoppas kvinnan och mannen lovar bot och bättring. Men i längden går det dock inte att hålla en kvinna kvar med våld i en relation som skulle bygga på kärlek. Men kvinnan är rädd för mannens hämnd om hon lämnar honom - när kvinnan är rädd, så stannar hon.

Ensamheten
Känslan av ensamhet, att mannen är den enda kvinnan har kvar är något som får henne att stanna med en man som behandlar henne illa - för utan honom så skrämmer känslan av ännu större ensamhet. Det lilla hon har känns bättre än ingenting. Det här gör att kvinnan på ett plan lägger sitt liv i någon annans händer, någon som utnyttjar det.

"Ibland viskade jag till Mamma
- Jag är så rädd att du ska lämna mig.
När hon mådde bra sa hon
- Det förstår du väl att jag aldrig lämnar dig.
Men så vände allting, som att vända på en hand. Mamma skrek att hon skulle lämna mig, att hon inte ville bo hos sitt svin till man, att hon tänkte lämna mig tillsammans med honom. Hon sa att hon redan hade ordnat en lägenhet och tänkte flytta, nu med en gång. Dörren smälldes igen. Jag blev iskall och tänkte att nu måste jag ordna det här, att när mamma kommer tillbaka för att hämta sina grejor så måste jag visa henne att jag är duktig, att hon behöver mig, så att hon tar mig med sig när hon flyttar. I full panik städade jag, skurade golv och alla köksskåp. Jag bakade, satte på kaffe och dukade fram en kaffekopp. Jag sprang ner i tvättstugan och tvättade kläder och sprang ut och klippte gräsmattan.

När mamma kom tillbaka var hon lugn och betedde sig som om ingenting hade hänt. Hon packade upp en påse från ICA med lite mat och jag frågade vad hon hade gjort. Hon sa att hon varit och handlat och sedan hade hon suttit i bilen i flera timmar och ätit godis och läst veckotidningar på parkeringen. Jag kände att all luft gick ur mig. Jag behövde inte vara rädd. Hon skulle inte lämna mig. Jag gick upp på mitt rum, trodde jag var lugn men musklerna drog ihop sig i kramp och jag skakade. Jag var rädd och tänkte att mamma hade rätt, att jag överreagerar på allt.

När jag tänker tillbaka på det här så är det så exakt som mina förhållanden har sett ut. Jag har varit så otroligt rädd för att bli lämnad. Gamla minnen och känslor har väckts till liv och jag har knappt vetat om det är min pojkvän eller mamma som jag i panik har gjort allting för.

Samma iskyla i blicken.
Sam ma svarta ögon.
Jag har mött dem i min mamma.
Mött dem i tre män.
Och de har gjort
väldigt,
väldigt,
väldigt,
ont.."

Barnen
Rädslan över en separation från den man som gör en illa kan också bero på att kvinnan och mannen har barn tillsammans. Tanken på att behöva lämna sitt barn ensam i mannens händer skrämmer och då kan tanken på att vara kvar och har "kontroll" över vad som sker bättre än om hon lämnar. Det kan också vara så att mannen hotar att försöka ta barnen ifrån kvinnan, eftersom han vet att det är hennes svagaste punkt.

"När jag var gravid förändrades allting påtagligt. Jag blev mer sårbar då och kunde inte bara säga att jag skulle gå när jag kände att saker och ting inte stämde. Jag blev istället väldigt mån om att försöka förkara, fixa och laga allting. När vårt barn föddes hade min man dessutom sin perfekta hållhake på mig
- Lämnar du mig så ska jag se till att ta barnet ifrån dig! Jag tänker processa och aldrig ge mig.
Det var så fruktansvärt att höra och jag blev så rädd, bara tanken att vara ifrån mitt barn en dag var ångestfylld. och d et gjorde att jag stannade när jag borde gå. Jag gick dock till sist, när vårt barn var 2,5 år. Min man hade lovade att försöka göra mitt liv till ett helvete och han lyckades på många sätt. Hjälpen runt omkring har varit minimal och den utsatthet mot den bakgrund jag hade i min relation till mitt ex blev en ytterst plågsam resa. Det tog sin tid att bygga upp mig själv och allting runt omkring. Jag har aldrig ångrat att jag lämnade mitt barn pappa- men jag hade verkligen behövt hjälp för jag förstår om många går tillbaka när bristen på hjälp från i samhället är så katastrofal. Man står liksom helt ensam när en man försöker förgöra en. Jag sa också en gång
- Men varför går hon inte. Verkar ju inte klokt att stanna med en man som behandlar henne så illa.
Men jag vet mer nu.
Jag har gått i det där skorna själv, så jag vet..."

Utökat våld
Kanske är det så att mannen hotar kvinnan, att om hon lämnar honom så kommer han göra hennes liv till ett ännu värre helvete genom att försöka förstöra alla hennes möjligheter till att gå vidare i livet. Han kanske hotar att förstöra hennes ekonomi, relationer och även försöka döda henne - allt för att få henne att förstå att hon inte ska och kan leva utan honom.

Kvinnans försök att få slut på mannens våldsamheter är ofta många:

- försöka prata mannen tillrätta

- försöka undvika honom

- försöka få honom att låta honom lova att aldrig mer slå henne

- försöka skydda sin kropp mot slag

- försöka springa ut ur bostaden

- hota att ringa polisen

- slå tillbaka

De här strategierna har en viss, men begränsad framgång. Kvinnan vänder sig kanske då utanför familjen för att försöka få hjälp. Kanske vänder hon sig till vänner och släkt om stöd, tröst och hjälp. Kanske ber hon någon att försöka prata med honom. Det är först i ett senare skede, när allt har gått mycket långt, som kvinnan vänder sig till samhällets olika hjälpinsatser, t ex en kvinnojour eller till något kriscentrum. Kvinnan kan också vända sig till sociala myndigheterna, sjukvården och till advokat för att försöka få hjälp.

Hur kan vi kräva av en kvinna att hon ska lämna en våldsam man och polisanmäla utan att veta om hon får skydd av samhället när forskningen visar att just uppbrottet ofta får mannen att öka våldsbenägenheten, det är hot om värre våld, mord och att barnen ifrån henne som skruvas upp - och detta sätter kvinnan i en akut och mycket farlig och utsatt situation?

Kvinnan som är utsatta för våld har kanske svårt att ta in och se sig som just misshandlade men självklart ser hon inte det hon utsätts för som något normalt. Många pratar om en psykologisk nedbrytning hos kvinnan och fokuserar på det - men samtidigt så är det största problemet mellan kvinnan och hennes omgivning. Det är inte enbart kvinnans problem att hon inte får hjälp, utan det är i lika hög grad omgivningens problem. Men det är kvinnan och barnen som får ta konsekvenserna. Våld mot kvinnor anses ofta som en personlig angelägenhet om än att våld mot kvinnor på senare år har blivit mer uppmärksammat.

		Råd
		Ett bra steg är att ringa och få en tid med en samtalskontakt hos t ex Kriscentrum för kvinnor. De är insatta i den här sortens problematik så du behöver inte förklara så mycket till en början. Samtalen där registreras inte och du behöver inte betala något för samtalen. Kriscentrum för kvinnor kan ge dig råd och hjälp att förebereda dig för en brytning med den man som gör dig illa. Du behöver hjälp att bryta det emotionella bandet men kanske du också behöver hjälp med hur det praktiskt ska gå till att lämna din man. Du kan också ringa Kvinnojouren där du bor för att be om råd. Om du tillfälligt behöver fly för att du är rädd att din man ska göra dig ytterligare illa så erbjuder de dig och dina barn ett skyddat boende. Det är väldigt viktigt att försöka bygga upp sin självkänsla igen, så att det finns en egen fast grund att stå på. Det är inte lätt när man känner sig skör. Det behövs hjälp för att bygga upp sig själv igen och ett första steg kan vara att prata med någon man litar på, en vän. Viktigt att bli bekräftad i det man upplevt och upplever och att man inte står helt ensam, att det finns någon där som stöttar.