Känslan av vanmakt
När en kvinna i en relaton utsätts för psykiskt/fysiskt och/eller sexuell misshandel utsätts hon för vanmakt. Mannen utnyttjar och missbrukar sitt psykiska och kroppsliga övertag vilket innebär att han invaderar och kränker hennes kroppsliga och psykiska gränser. Att uppleva vanmakt innebär ett hot mot självbilden.
Det är en förödande erfarenhet att leva i rädsla och utsatthet. Att utsättas för övermakt och våld i en relation är en erfarenhet som är så smärtsam att den oftast inte går att ta in i sin helhet. När mannen som kvinnan är tillsammans med dessutom avsäger sig ansvaret för sina handlingar fast han är ytterst medveten om dem gör han allt ännu svårare. Hela hennes bild av vad kärlek och omtanke är, vad som är rätt eller fel vänds upp och ner. Det är svårt att komma i balans igen efter så svåra intryck.
Kvinnans försvar mot det som mannen utsätter henne för kan inte hålla emot all den psykologiska stress som misshandeln och övergreppen orsakar henne. Den smärtsamma livssituationen gör att hon får svårt att sortera ut vad som är verkligt/overkligt och normalt/onormalt. Vad har hänt och vad har inte hänt?
I sin relationen till mannen försöker kvinnan göra sig oumbärlig och hjälpsam - allt för att försöka uppleva makt eftersom vanmaktskänslan hela tiden ligger och lurar i bakgrunden. Trots kvinnans ansträngningar kommer inte mannens misshandel av henne att upphöra vilket leder till en förfärande vanmaktsupplevelse. Kvinnan känner att hon aldrig räcker till, att hon aldrig är bra nog och att hon saknar något väsentligt som gör att mannen kan behandla henne så illa. Kvinnan fokuserar hela tiden på sina egna tillkortakommande och blir blind för att mannens maktbeteende mot henne aldrig kommer att förändras. Att uppleva situationen som den faktiskt är känns som ett direkt hot mot hennes existens och blir fruktansvärt ångestfyllt för henne. Så länge kvinnan håller emot den hotande sanningen upplever hon istället skuld, som ett uttryck för delaktighet i det som händer. En skuld över att inte kunna förhindra det som händer. Med skulden behåller kvinnan en föreställning om att ha en viss makt över tillvaron.
Att försöka hålla emot den hotande sanningen kräver stora ansträngningar. Mannens ständiga försummelse av henne finns där hela tiden. Kvinnan bär på en känsla av en ständigt hotande fara och känner sig sjuk och försvagad. Mannen skaffar sig genom sitt övertag tillträde till kvinnans inre utan att själv dela med sig att sitt. Han ställer krav på omsorg, kärlek, tillit, respekt och sexuella handlingar utan att hon kan ställa samma krav. Kvinnan börjar tvivla på vem hon är och om hon överhuvudtaget finns. Kvinnan blir mannen ägodel, den del han behöver för att själv känna sig hel.
En man som så här utan skam och helt gränslöst försvagar kvinnan han är tillsammans med vill ha kontroll, makt och fri tillgång till henne. Mannen skaffar sig tillträde till kvinnan kropp, till alla hennes inre rum. Han använder hennes kropp, hud och inre hålrum som delar till sitt eget självbildsbygge. För en stund kan kvinnan känna sig sedd och älskad men han kommer snart att visa henne att det handlar om ett missbruk. Han tänjer på gränserna och kommer få henne att känna sig utnyttjad även sexuellt. Han kommer att ha sex med henne för att resa sig upp och gå, lämna henne gråtandes. Mannen har gjort ett pyskiskt, fysiskt och till sist även ett sexuellt inbrott hos kvinnan. Till sist finns det inte mer hos henne han kan förstöra.
Kvinnans känsla av vanmakt kommer inte försvinna förrän beroenderelationen är upplöst. Det är vanmakten hos kvinnan som håller mannens maktkänsla levande. Det är ytterst viktigt att kvinnan får hjälp att stärka sig själv och hitta sina egna gränser igen. Risken är annars mycket stor att kvinnan möter ytterligare en man som utnyttjar hennes sårbarhet för att känna makt och kontroll.
Det finns män, hur svårt det än är att tro, som misshandlar och behandlar kvinnor grymt illa fast de redan i princip ligger ner efter en tidigare mans misshandel. Fasan och vanmakten i kvinnan aktiveras i full styrka när han som invaggat henne i trygghet plötsligt misshandlar henne. Det borde inte finnas något annat alternativ för kvinnan i detta läget än att resa sig upp och gå. Men ibland är smärtan för exploderande stor för att benen ska kunna gå utan hjälp och stöd. Är kvinnan helt utan socialt nätverk är det ännu svårare och kvinnan faller åter ner i vanmakt.
Kvinnan bär ofta upplevelsen ensam och isoleras med sin erfarenhet. Försvaren består och traumat kan inte bearbetas förrän hon delar erfarenheten med någon annan. Så länge makt- och beroenderelationen inte bryts så är traumat aktivt. För detta behöver kvinnan stödjande hjälp.
Här finns stöd och hjälp
Har du utsatts för misshandel och känt/känner vanmakt så försök verkligen se till att berätta för någon du litar på. Skriv och/eller läs gärna på vårt forum och få stöd av tjejer/kvinnor som varit med om liknande händelser och vet vad det innebär att känna vanmakt. På forumet kan du få hjälp på vägen att komma vidare och stärka dig själv igen.
Det är en förödande erfarenhet att leva i rädsla och utsatthet. Att utsättas för övermakt och våld i en relation är en erfarenhet som är så smärtsam att den oftast inte går att ta in i sin helhet. När mannen som kvinnan är tillsammans med dessutom avsäger sig ansvaret för sina handlingar fast han är ytterst medveten om dem gör han allt ännu svårare. Hela hennes bild av vad kärlek och omtanke är, vad som är rätt eller fel vänds upp och ner. Det är svårt att komma i balans igen efter så svåra intryck.
Kvinnans försvar mot det som mannen utsätter henne för kan inte hålla emot all den psykologiska stress som misshandeln och övergreppen orsakar henne. Den smärtsamma livssituationen gör att hon får svårt att sortera ut vad som är verkligt/overkligt och normalt/onormalt. Vad har hänt och vad har inte hänt?
I sin relationen till mannen försöker kvinnan göra sig oumbärlig och hjälpsam - allt för att försöka uppleva makt eftersom vanmaktskänslan hela tiden ligger och lurar i bakgrunden. Trots kvinnans ansträngningar kommer inte mannens misshandel av henne att upphöra vilket leder till en förfärande vanmaktsupplevelse. Kvinnan känner att hon aldrig räcker till, att hon aldrig är bra nog och att hon saknar något väsentligt som gör att mannen kan behandla henne så illa. Kvinnan fokuserar hela tiden på sina egna tillkortakommande och blir blind för att mannens maktbeteende mot henne aldrig kommer att förändras. Att uppleva situationen som den faktiskt är känns som ett direkt hot mot hennes existens och blir fruktansvärt ångestfyllt för henne. Så länge kvinnan håller emot den hotande sanningen upplever hon istället skuld, som ett uttryck för delaktighet i det som händer. En skuld över att inte kunna förhindra det som händer. Med skulden behåller kvinnan en föreställning om att ha en viss makt över tillvaron.
Att försöka hålla emot den hotande sanningen kräver stora ansträngningar. Mannens ständiga försummelse av henne finns där hela tiden. Kvinnan bär på en känsla av en ständigt hotande fara och känner sig sjuk och försvagad. Mannen skaffar sig genom sitt övertag tillträde till kvinnans inre utan att själv dela med sig att sitt. Han ställer krav på omsorg, kärlek, tillit, respekt och sexuella handlingar utan att hon kan ställa samma krav. Kvinnan börjar tvivla på vem hon är och om hon överhuvudtaget finns. Kvinnan blir mannen ägodel, den del han behöver för att själv känna sig hel.
En man som så här utan skam och helt gränslöst försvagar kvinnan han är tillsammans med vill ha kontroll, makt och fri tillgång till henne. Mannen skaffar sig tillträde till kvinnan kropp, till alla hennes inre rum. Han använder hennes kropp, hud och inre hålrum som delar till sitt eget självbildsbygge. För en stund kan kvinnan känna sig sedd och älskad men han kommer snart att visa henne att det handlar om ett missbruk. Han tänjer på gränserna och kommer få henne att känna sig utnyttjad även sexuellt. Han kommer att ha sex med henne för att resa sig upp och gå, lämna henne gråtandes. Mannen har gjort ett pyskiskt, fysiskt och till sist även ett sexuellt inbrott hos kvinnan. Till sist finns det inte mer hos henne han kan förstöra.
Kvinnans känsla av vanmakt kommer inte försvinna förrän beroenderelationen är upplöst. Det är vanmakten hos kvinnan som håller mannens maktkänsla levande. Det är ytterst viktigt att kvinnan får hjälp att stärka sig själv och hitta sina egna gränser igen. Risken är annars mycket stor att kvinnan möter ytterligare en man som utnyttjar hennes sårbarhet för att känna makt och kontroll.
Det finns män, hur svårt det än är att tro, som misshandlar och behandlar kvinnor grymt illa fast de redan i princip ligger ner efter en tidigare mans misshandel. Fasan och vanmakten i kvinnan aktiveras i full styrka när han som invaggat henne i trygghet plötsligt misshandlar henne. Det borde inte finnas något annat alternativ för kvinnan i detta läget än att resa sig upp och gå. Men ibland är smärtan för exploderande stor för att benen ska kunna gå utan hjälp och stöd. Är kvinnan helt utan socialt nätverk är det ännu svårare och kvinnan faller åter ner i vanmakt.
Kvinnan bär ofta upplevelsen ensam och isoleras med sin erfarenhet. Försvaren består och traumat kan inte bearbetas förrän hon delar erfarenheten med någon annan. Så länge makt- och beroenderelationen inte bryts så är traumat aktivt. För detta behöver kvinnan stödjande hjälp.
Här finns stöd och hjälp
Har du utsatts för misshandel och känt/känner vanmakt så försök verkligen se till att berätta för någon du litar på. Skriv och/eller läs gärna på vårt forum och få stöd av tjejer/kvinnor som varit med om liknande händelser och vet vad det innebär att känna vanmakt. På forumet kan du få hjälp på vägen att komma vidare och stärka dig själv igen.
