Våld under graviditeten

Under vanliga omständigheter är en graviditet ett tillfälle då särskild hänsyn tas till kvinnan och hennes välbefinnande. Men i förhållande där misshandel förekommer är kvinnans graviditet ingen anledning för mannen tillförsiktighet och omsorg eller att hålla tillbaka våldet.

Undersökningar tyder på det rakt motsatta förhållandet. Våldet kan till och med stegras när kvinnan är gravid. En undersökning kom till slutsatsen att kvinnor utsattes för mer våld under den senare hälften av graviditeten än under den tidigare, det vill säga då det var mer uppenbart att kvinnan var gravid. Sådant våld brukar åtföljas av påståenden om att mannen inte är far till det väntade barnet, vilket i mannens ögon motiverar övergreppen.

Knuffade, slängda, kallade fula ord, skallade, boxade och sparkade i magen
I undersökningar som gjorts i Sverige och utomlands med gravida kvinnor visar att många gravida kvinnor blivit knuffade, slängda, skallade, släpade, boxade och sparkade i magen av de män de väntade barn tillsammans med. Sår på kroppen, avslitet hår, illamående och kräkningar var vanliga följder av våldet de utsattes för.

Kvinnorna berättar om mentala påhopp, verbala övergrepp och hot, ofta i form av mängder av svordomar, förolämpningar och obscena ord. Självkänsla och själv-uppfattning sjunker självfallet av männens behandling och kommentarer om kvinnans form och storlek under graviditeten. Männen som misshandlar kvinnan under hennes graviditet underminera kvinnans självbild och ge henne en fragmentariserad känsla av sig och sin kropp.

Extra sårbara under graviditeten
Kvinnorna känner sig extra sårbara under graviditeten. De ser sig och sina kroppar som ett skydd för fostret och sig själva som fostrets försvarare under våldsutövningen.

”Jag hade något att försvara och det gjorde mig sårbar och jag tror att det var det han plockade upp tidigt och använde sig av.”

Kvinnan har ju drömmen om familjen, vill att barnet ska få det tryggt och så utsätter mannen henne för våld redan innan barnet ens har kommit ut - det är en grym situation för kvinnan. Hon är rädd att berätta vad som händer, för hur ska andra människor nu ser på henne, att hon redan står ensam och utsatt och inte vet hur hon ska klara sig och barnet. Hon kommer ju inte kunna jobba under en längre tid, så den ekonomiska biten gör henne också extra sårbar. Kanske hotar även mannen att han ska ta barnet ifrån henne när det föds, att han ska föra en process emot henne och kräva att hon ska lämna ifrån sig barnet till honom -och om han då redan är våldsam när barnet ligger i magen känner hon skräck för hur han ska vara mot barnet då han är ensam med barnet. Detta gör ofta att kvinnan inget säger, att hon försöker stå ut och gör allt för att försöka förändra mannen - men i stort sett alla fall trappar bara mannen upp sitt våld.

Det är otroligt viktigt att en gravid kvinna känner att hon får stöd, att hon inte sedan när hon tagit steget och lämnar en våldsam man står ensam utan hjälp - och blir fortsatt utsatt av mannen.

"Jag hade så mycket drömmar inför att bli mamma, att äntligen få bli en familj. Jag hade inte förväntat mig att min första graviditet skulle bli en mardröm eller att min första tid som mamma skulle präglas av fysiskt och psykiskt våld. Det gjorde så ont att ta in och jag försökte verkligen på alla sätt att få det att fungera. Min man utlovade förändring i 2,5 år men han förändrades bara till det värre. Han gick ett år på Kriscentrum för män men det hjälpte bara till viss del och bara för ett tag. Jag var så stressad. Vårt barn sov på nätterna men min man höll mig vaken, skrek och vrålade. Han krävde sex och var svartsjuk på vårt barn. Allting snurrade till sist, jag hade svårt att se saker och ting klart. Men jag visste hela tiden att detta inte var rätt. Men han hotade ständigt med att han skulle ta vårt barn ifrån mig om jag lämnade honom, att han aldrig skulle ge sig, att han skulle processa mot mig och ta allt, allt, allt ifrån mig."

"Att slå sin flickvän och som dessutom är gravid med ens barn. Det är så långt borta i min värld. Det fanns liksom inte. Jag kunde inte få in i min verklighet att han som jag valt som pappa till mitt barn var en sådan man, en som slog sitt barns ofödda mamma. Det var så grymt. Han var ju inte sådär hela tiden utan fin emellanåt. Men så klart var något förstört även om jag försökte tro på en slags förändring under tiden, att han verkligen insett hur fel det var det han gjorde och framförallt att han aldrig skulle göra något så hemskt igen. Men det gjorde han. Jag ville lämna honom i slutet av graviditeten även om det var väldigt skrämmande att tänka att jag skulle bli ensamstående innan ens vårt barn var fött. Jag som hade haft en sådan tro på att vi skulle bli en familj, en bra familj.
Men jag kunde inte lämna honom för han hotade att han skulle ta barnet ifrån mig, att han skulle berätta för alla att jag var labil och sinnessjuk, att jag inte kunde ta hand om ett barn. Han menade på att han med sitt chefsyrke och goda ekonomi var tillitsfull, att ingen skulle tro att han ljög om något sådant. Bara tanken på att jag skulle vara utan mitt barn som låg inne i min mage gjorde mig så ångestfylld. Jag stannade. inte av kärlek och inte för att jag på något sätt tyckte att jag var värd ett sådant beteende från den man jag valt att leva tillsammans med - utan för att jag var rädd, rädd att förlora mitt barn. Jag visste att han aldrig skulle ge sig och att han inte skulle dra sig för "fulspel" och jag var inte rustad för det då, jag var så sårbar som nybliven mamma."

"Jag ville att allt skulle bli så bra och jag var så förtvivlad när jag insåg att min man bara blev värre och värre ju längre graviditeten gick. Jag mådde illa och kräktes och fick ligga på sjukhus med dropp flera gånger. På sjukhuset mådde jag bra, kräktes inte men så fort jag kom hem så mådde jag dåligt igen. Min man pratade bara om sex hela tiden även då jag kräktes. Han stod bredvid mig och sa att jag var onormal som inte ville ha sex med honom och att jag borde söka hjälp för det. När jag gick in i sovrummet och lade mig efter att precis ha kräkts så ville han ha sex med mig och ibland tvingade han mig och jag kräktes direkt efteråt. Han sa att jag var egoistisk som inte försökte tillfredsställa honom för om jag nu inte ville ha sex så kunde jag väl tillfredsställa honom genom oralsex. Jag kräktes ännu mer och grät medan han skrek att han inte orkade längre."

"Han kom och hämtade mig på jobbet när det var lunch, han ville att vi skulle åka och prata med varandra. Han sa att han inte kände igen mig nu när jag var gravid, att det var som att jag gled bort från honom. Jag förstod inte för jag tyckte ju att det var nu vi var mer nära än någonsin, vi skulle ju ha barn tillsammans och bli en familj. Men han var så orolig och efter jobbet skulle vi åka iväg och prata och när vi kom hem skulle vi prata. Alla samtal handlade om hans oro, att det var fel på mig som höll på att glida bort från honom och att han mådde så dåligt över det. Han kunde bara må bra om vi hade sex men jag mådde inte bra under graviditeten och önskade bara att han kunde vara lugn och vara nära utan att stressa mig hela tiden. Han blev aggressiv och skrek att jag bara tänkte på mig själv och aldrig på honom och hans behov."

studie om våld under graviditeten
Att kvinnor som utsatts för våld lider av sviter från misshandeln långt efter att våldet slutat har varit känt länge inom forskarvärlden. Men det är ännu inte klarlagt hur mycket fysiska och emotionella trauman påverkar kvinnors långsiktiga hälsa.

En ny studie från Harvard universitet visar att kvinnor som utsatts för våld under året innan sin graviditet eller under graviditeten löper högre risk att föda sitt barn för tidigt. De har också i högre grad problem med högt blodtryck, illamående, njurinfektioner och urinvägsinfektioner under graviditeten, jämfört med kvinnor som inte utsatts för våld.

På grund av för tidig födsel är barn till misshandlade kvinnor oftare i behov av intensiv-vård. Författarna till studien eftersöker nu fler och mer djupgående studier i hur sjukvårdspersonal skall kunna uppmärksamma och hjälpa kvinnor som utsätts för våld under graviditeten.

En intervju med 207 gravida kvinnor år 2000
Av de 207 gravida kvinnor som intervjuats uppger mer än var fjärde att de utsatts för någon form av våld under sitt förhållande.

- Det handlar om vanliga svenska kvinnor gifta med svenskfödda män, säger sociolog Lena Widding Hedin (som ligger bakom undersökningen) och vill slå hål på myten om att det är en viss sorts kvinnor som råkar illa ut.

En riskgrupp går dock att urskilja: unga kvinnor med låg inkomst.
- De hamnar lätt i underläge. För sent upptäcker de att det är mannens behov av kontroll som ligger bakom snarare än omtänksamhet, förklarar hon.

Cirka 11 % av de intervjuade blev slagna under graviditeten. Av dem har 4,4 %. Nästan lika många gravida utsätts för sexuellt våld.
 - Olika föremål har använts i sexuellt syfte; analt, oralt och så vidare, säger Lena Widding Hedin.
- Vanligast är knuffar, att männen griper tag i dem, drar i håret och liknande. Ofta riktar sig våldet mot magen.

 - Missfall, tidig vattenavgång eller för tidig födsel kan bero på våld, säger barn-morskan Marianne Reinthal till tidningen Vårdfacket. Hon arbetar på vårdcentralen i Floda och träffar ofta misshandlade kvinnor.

-- När kvinnan pratar om barnet och hur hon känner att det sparkar blir mannen, som redan har dålig självkänsla, ännu mer osäker. Han har inte längre makt över situationen och då tar han till våld, berättar Marianne.

Det finns varningssignaler
- Det gäller bara att vi lär oss tyda dem och våga fråga. Ofta söker kvinnorna för något helt annat än skadorna de fått, säger Marianne Reinthal som nyligen presenterade ett vård-program för att fånga upp de här kvinnorna.

 Erfarenheten visar att enda sättet att få slut på misshandeln är att lämna mannen. Samtidigt är det den farligaste situationen. Av 14,5 % som hotats med våld har så gott som alla förr eller senare blivit slagna, säger Lena Widdin Hedin.

Studie i Uppsala län 1997/198
I Uppsala län har frågor om våld införts som en del av vården för gravida kvinnor. Samtliga barnmorskemottagningar i Uppsala deltog i studie under ett halvår 1997/98, då alla gravida kvinnor som skrevs in tillfrågades om erfarenheter av våld. Frågorna ställdes av kvinnans barnmorska vid vanliga besök vid tre tillfällen. Knappt 3 % uppgav fysiskt våld från en närstående året före eller under graviditeten och 1,3 % under graviditeten. Sexuellt våld någon gång i livet rapporterades av drygt 8 %. Hälsoproblem före graviditeten rapporterade oftare av våldsutsatta kvinnor jämfört med icke vålds-utsatta.

Efter sista frågetillfället ombads kvinnorna skriva ner sin uppfattning om att bli tillfrågad om våld. Fyra av fem var klart positiva och bara 3% uttryckte i varierande grad att det varit negativt eller obehagligt att bli tillfrågad.

Studien resulterade i att frågor om våld infördes som en del av vården för gravida kvinnor i Uppsala län. Barnmorskorna ansåg att uppgiften var viktig, men att det fanns olika svårigheter som påverkade hur och om de frågade. Ett hinder var att ämnet uppfattades som känsligt. Barnmorskorna ville få in frågorna i ett sammanhang när andra hälsorisker och livsstilsfrågor diskuteras. Eftersom mannen inbjuds till alla besök var det inte möjligt att skapa en rutin där frågorna knyts till ett visst besök. Barnmorskan fick passa på att fråga om mannen uteblev. Vid senare besök hade barnmorskan lärt känna mannen och hade svårt att tro att han kunde vara våldsam.

Avhandlingen visar att många kvinnor har erfarenhet av våld och att det därför är viktigt att få in frågor om våld som en naturlig del av vården för gravida kvinnor. Det skulle underlätta om vården organiseras så att varje kvinna får ett enskilt besök hos barnmorskan – helst i tidig graviditet. För att våldsutsatta kvinnor ska få hjälp krävs fungerande samarbete med andra myndigheter och organisationer. Barnmorskorna som ska ställa frågorna behöver utbildning, fortbildning och handledning.



SvD: Tusentals gravida blir misshandlade

DN: Hon tvingades fly från misshandel och mordhot
- Han hade en son sedan tidigare och de bestämde sig för att skaffa ett barn tillsammans. När Jessica blev gravid uppstod ett kontrollbehov hos honom. Jessica Sköld slutade umgås med sina vänner för att stanna hemma. När det blev inslag av våld och hot i deras relation började de gå i terapi. Terapeuten pratade hela tiden om hans behov och refererade till "stenåldern".