Vad är en personlighetsstörning

Personlighetsstörningar förekommer hos ca 10 % av befolkningen och innebär en försämrad funktion och mångårigt eller livslångt lidande. Samspelet med omgivningen är många gånger problematisk och konfliktfylld. Ofta har en person en hög samsjukglighet av flera olika psykiatriska tillstånd, vilket försvårar en säker diagnos och val av behandlingsinsatser. Moderna forskning visar att behovet av ökad kunskap om hur man skiljer mellan personlightesstörningar, neurpsyskiska funktionshinder, PTSD och andra psykiatriska tillstånd är stor.

Personlighet kan beskrivas som de inrotade och stabila mönster av tankar, känslor och beteenden som kännetecknar en individs unika livsstil och anpassning. Dessa mönster kan beskrivas som kombinationer av personlighetsdrag som varierar mellan olika individer. Att vara unik och ha speciella förmågor och svagheter är för det mesta normalt. Med personlighetsstörning avses ett stabilt mönster av avvikande och oflexibla personlig-hetsdrag.

När det gäller personlighetsstörningar är det alltså alltid ifråga om ett långt tidsperspektiv och problem som har varit märkbara redan i barndomen. En störning i personligheten är inte bara något som plötsligt dyker upp hos en person som redan är vuxen, utan det rör sig om en grundläggande problematik, som går djupt in i personlighetsstrukturen och som varje människa bär med sig från tidig ålder.

Det finns tio olika personlighetsstörningar som är delade i tre olika grupper

Excentriska störningar

- Paranoid personlighetsstörning

Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder, och tar sig minst fyra av följande uttryck:

misstänker på lösa grunder att andra utnyttjar, skadar eller bedrar honom
är uppfylld av oberättigade tvivel på vänners lojalitet eller pålitlighet
ger inte gärna andra förtroenden pga en obefogad rädsla för att informationen ska komma att användas mot honom i onda syften
tolkar in kränkning eller hot i oskyldiga yttranden eller händelser
ältar ständigt gamla oförrätter, dvs kan inte förlåta någon som förolämpat, sårat eller på annat sätt betett sig kränkande mot honom eller henne
upplever angrepp mot sin egen person eller sitt anseende som inte är uppenbara för omgivningen och är snabb att reagera med ilska eller att gå till motangrepp
har utan rimlig grund återkommande misstankar om att partnern är otrogen

- Schizoid personlighetsstörning

Ett genomgående mönster av tillbakadragenhet från sociala situationer och ett begränsat register av känslouttryck i kontakten med andra. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar minst fyra av följande uttryck:

varken önskar eller uppskattar nära relationer, inte ens inom den egna familjen
väljer nästan alltid ensamaktiviteter
har föga, om ens något, intresse av sexuell gemenskap
finner sällan något nöje av tillvaron
saknar nära vänner e utöver den närmsta familjekretsen
verkar vara likgiltig för såväl beröm som kritik
uppvisar emotionell kyla, tillbakadragenhet eller flacka affekter

- Schizotyp personlighetsstörning

Ett genomgående mönster av sociala och mellanmänskliga funktionsstörningar som utmärks av excentriskt beteende, kognitiva eller perceptuella förvrängningar samt akuta obehagskänslor vid nära kontakter och begränsad förmåga till nära relationer. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

har underliga föreställningar eller magiskt tänkande som påverkar beteendet och som inte stämmer med gällande uppfattningar och normer i personens sociokulturella omgivning (är t ex vidskeplig, tror på klärvoajans, telepati eller ett "sjätte sinne"; hos barn och ungdomar bisarra fantasier eller fixa idéer)
har ovanliga perceptuella upplevelser, inkluderat kroppsillusioner
har hänsyftningsidéer (dock inte av vanföreställningskaraktär)
talar och tänker besynnerligt (t ex vagt, omständligt, metaforiskt, sirligt eller stereotypt)
är misstänksam eller har paranoida tankar
uttrycker inadekvata eller begränsade affekter
ter sig udda, excentrisk eller besynnerlig i uppträdande eller yttre framtoning
saknar nära vänner eller andra personliga kontakter utöver den närmsta familjekretsen
känner stark social ångest som inte avtar vid närmare bekantskap och som är kopplad till paranoid rädsla snarare än till negativ självbild

Dramatiska, emotionella, eller oberäkneliga störningar
Här är några exempel på personlighetsdrag som kan göra en individ sårbar för psykisk belastning.

Dependenta drag:
osjälvständighet, benägenhet att "klänga fast" vid andra, oförmåga att "stå på egna ben", att ta ställning, fatta beslut etc. Sådana drag ses ibland i kombination med de rakt motsatta: en strävan att till varje pris och i alla situationer hävda en oberoende attityd.

Histrioniska (hysteroida) drag:
ett genomgående mönster av överdriven emotionalitet och strävan efter uppmärksamhet. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

känner sig illa till mods i situationer där han eller hon inte är i centrum
samspelet med andra präglas ofta av ett inadekvat sexuellt förföriskt eller provocerande beteende
visar snabbt skiftande och ytliga uttryck för känslor
använder sig genomgående av sitt yttre för att dra uppmärksamhet till sig
är överdrivet impressionistisk och detaljfattig i sitt språk
ter sig dramatiserande, teatralisk och överdrivet känslomässig
är lättpåverkad av andra eller av omständigheterna
uppfattar relationer som mer intima än vad som verkligen är fallet

Kompulsiva (tvångs‑) drag:
Pålitlighet och saklighet med överdriven korrekthet och artighet, petighet gränsande till pedanteri, tendens till självutslätning samt ett strikt kontrollerat beteende med benägenhet för intellektualisering på bekostnad av spontana känsloyttringar.

Antiaggressiva (eridofoba) drag:
Benägenhet för ängslan och skuldkänslor i förening med en oförmåga att hantera egna och andras aggressioner. De är oförmögna att "stå på sig" och hävda sin rätt samtidigt med en tendens att lagra aggressiva känslor på hög tills de exploderar "på fel tid och plats". Sådana personer känner en extra stark olust när de konfronteras med våld eller konsekvenser av våld i form av t.ex. bilder av skadade människor.

Depressiva (självnedvärderande) drag:
En mer eller mindre kronisk pessimistisk och överdrivet självkritisk inställning med benägenhet att tolka allting som misslyckanden och tecken på oduglighet hos den egna personen, även i sådana fall, då objektiva kriterier på motsatsen föreligger.

Sensitiva (självosäkra) drag:
En utpräglad sårbarhet i sociala situationer med tendens till spänning, darrhänthet, röda fläckar på huden, rodnad och osäkerhet inför andra, ofta i kombination med en attityd av ”kom mig inte för nära”, och ibland även med en starkt överdriven kritikkänslighet och benägenhet att feltolka neutrala uttalanden som kritik.

Paranoida drag:
Överdriven misstänksamhet, tendens till fanatism, kverulans och rättshaveri, att "skylla ifrån sig på andra", snarstuckenhet, bitterhet, brist på humor och självkritik och en benägenhet för ogrundad svartsjuka.

Schizoida drag:
Kylighet, avsaknad av känslomässigt engagemang, tendens till en abstrakt, formell och distanserande attityd gentemot andra liksom en tydlig kantighet och brist på intresse för andra människor.

Affektiva drag:
Benägenhet för stora och ibland snabba svängningar i stämningsläget, spontana eller utlösta av situationer och händelser som inte utlöser motsvarande svängningar hos de flesta andra.

Asteniska drag:
Försiktighet, osäkerhet, noggrannhet, "låg energinivå", vanebundenhet och spännings-benägenhet i förening med uttröttbarhet, obeslut-samhet och nedsatt tolerans för jäkt och "stress" samt ängslan för alla förändringar i tillvaron.

Narcissistiska drag:
Överdriven uppfattning om den egna personens betydelse i kombination med en uppmärk-samhetskrävande attityd, en karriäristisk strävan efter framgång, ofta i förening med en kyligt nedlåtande attityd till andra, och avundsjuka på deras framgångar.

Läs mer om Narcissistisk störning

Vad orsakar personlighetsstörningar
Människan utvecklas i ett samspel mellan arv och miljö. Båda spelar roll för utvecklingen av en personlighetsstörning. Genetiska faktorer liksom diskreta hjärnskador har betydelse för hur personligheten utvecklas. Men även den sociala miljön är betydelsefull. Om ett barn utsätts för vanvård, misshandel, otrygghet eller kärlekslöshet eller andra trauman är risken större att barnets personlighetsutveckling blir hämmad.

Hur behandlas personlighetsstörningar
Behandlingen vid de olika personlighetsstörningarna är beroende på vilken typ av störning det handlar om. En skör personlighet hos en person med borderline personlighetsstörning kan behöva stärkas, medan den moraliska utvecklingen kan behöva stödjas hos en person med antisocial personlighetsstörning. Gemensamt är dock att psykoterapi är den mest effektiva hjälpen. Det finns flera nya psykoterapiformer, bl.a. kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi som lämpar sig väl för behandling av personlighetstörningar.

Mediciner användas för att lindra andra psykiska besvär som kan finnas samtidigt, som t.ex. depression, ångest, eller gränspsykotiska symtom.

DN: Diagnosen hjälp att ringa in problem