Upprepning av våldet

En man som utsätter sin partner för misshandel, så väl fysiskt som psykisk kommer att trappa upp misshandeln. Det spelar ingen roll vad kvinnan gör och inte gör, det handlar inte om henne utan om honom och hans beteendemönster.

Kvinnan kan inte styra våldet hon utsätts för
- det är mannen som styr sitt beteende och sina handlingar
Mannen kommer inte att sluta slå för att han en dag tycker att hans flickvän äntligen har blivit som han vill att hon ska vara. Problemen finns inom honom och de kommer att vara där så länge han inte försöker komma till rätta med dem genom att söka hjälp. Det är inte säkert att han ens då kommer att kunna förändra sitt beteende.

Många kvinnor är rädda att det är henne det är fel på, att om hon bara var på ett annat sätt så skulle han kanske inte må dåligt och göra henne illa. Så gott som alla kvinnor som misshandlas bär på rädslan att om mannen lämnar henne så kommer han att träffa en annan kvinna och behandla henne på ett sunt och bra sätt - så som han inledde förhållande med henne men som han inte kunde fullfölja då det var fel på henne. När han väl träffar "rätt" kvinna så kommer han vara så fantastisk som hon drömmer om att han skulle vara, så som han är emellanåt. Att tänka så sänker kvinnan ännu mer och skadar hennes självkänsla.

Men en man som misshandlar kvinnor han har en relation till förändrar plötsligt inte sitt beteendemönster i en handvänding för att han träffar "rätt" kvinna. Att förändra ett beteende-mönster gör man inte på en dag, inte på två heller - det tar lång tid och kräver mycket från den som vill förändra sig.

Våldet kommer att upprepas
Om kvinnan väl lämnar mannen så kanske han gör några försök till att söka hjälp och när kvinnan träffar mannen och ser hans förändring vill hon så gärna tro att allt äntligen kan bli bra igen. En förälskelse kan blossa upp ännu en gång, det är som att börja om på nytt. Men ändå inte. För ingen kan förändra sig på så kort tid och allting kommer att gå in i vanliga mönster igen - så våldet kommer att upprepas. Det kommer med stor sannolikhet leda till att kvinnan känner ett ännu större misslyckande. Hon hade ju lämnat men så gick hon tillbaka eftersom hon så gärna ville tro på att allt skulle bli bra.

Viktigt att kvinnan får hjälp
Det är viktigt att kvinnan söker hjälp, för hon måste få hjälp att orka ta till sig att mannen misshandlar henne och att hon inte kan förändra honom, samt att han inte kommer sluta att misshandla henne utan att våldet istället kommer att upprepas och troligtvis även att skruvas upp och bli grövre. Om kvinnan lämnar mannen så är det nödvändigt att gå igenom allt det smärtsamma som har hänt för att kvinnan inte ska sätta sig i en relation där hon blir misshandlad igen.

"Jag var så otroligt förtvivlad och det gjorde så ont att ta in allt som hade hänt under relationen. Jag var så ledsen av att ingenting hade blivit som vi hade drömt och pratat om. Bilderna av hur det hade blivit, av hur illa han gjort mig, plågade mig. Jag stod inte ut med att det slutade så. När han sedan ringde och lovade mig allt det vi pratat och drömt om, så gick jag i och för sig inte tillbaka direkt, men jag var mottaglig eftersom jag inte hade lämnat relationen bakom mig. Det slutade med att jag gick tillbaka och de första två veckorna var som nyförälskelse - nu skulle allt bli bra! Jag berättade inte för någon att jag gick tillbaka. Jag tänkte mer att hade gått tillbaka. Jag ville verkligen se till att det skulle bli bra den här gången för att sedan berätta för andra när allt äntligen var perfekt. Då skulle jag visa dem och mig själv, att jag minsann hade fått den här killen att förändra de där mindre bra sidorna, att han velat förändra sig för att satsa på vårt relation. Men allt blev ju som tidigare och då blev det ännu mer smärtsamt att inse att det aldrig skulle bli som jag drömde. Självkänslan rasade i takt med självföraktet över att jag återigen hade försökt lura mig själv."


"Jag gjorde "alla rätt" enligt boken. Jag bröt relationen med min stora förälskelse - rakt av. Jag bytte telefonnummer och bostad - införde verkligen noll kontakt. I början gick det förhållandevis bra med tanke på hur otroligt förälskad jag varit. Men när julen närmade sig mådde jag sämre då jag inte har någon familj att fira tillsammans med. Jag tänkte då tillbaka på förra julen tillsammans med honom och hans familj. Jag började glorifiera vårt förhållande och längtade så tillbaka till det som hade varit bra. Jag tog kontakt med honom med ursäkten att jag skulle visa att det var helt över, men att vi väl ändå kunde prata med varandra eftersom det tagit slut så tvärt. Då i min känslomässiga svält fick jag höra alla de ord jag drömt om att han skulle säga då vi var tillsammans. Han sa att han verkligen hade lärt sig massor av att jag hade lämnat honom, att han insåg att jag var den han ville leva tillsammans med, att han inte hade kunnat komma över mig. Han skämdes över hur han hade behandlat mig och han sa att han hade förändrats, vaknat. Det jag hade byggt upp under fyra månader raserades så fort jag satte min fot i hans lägenhet. Återföreningen var ljuvlig - men sedan var det tillbaka i det gamla. Igen. Jag var fast, sjönk långt ner och när han efter några månader ringde och sa att han nu hade kn-llat med någon annan och att han ville ta hänsyn till henne och därmed göra slut med mig så rasade jag samman. Jag sjönk ner på golvet och kröp till sängen, var så rädd att jag aldrig skulle kunna resa mig upp igen. Ingen runt omkring var förvånad, utan sa att det var ju mitt ex vi talade om, han var ju sådan och att jag skulle vara glad, se det som en högsta vinst att nu äntligen blivit av med honom. Men då kunde jag inte se det så och jag plågades så av att ingenting hade varit sant - ingenting mer än det onda.

Uppförsbacken var grym men jag insåg att jag var tvungen att ta tag i allt som hänt, att inte fly mer, att se och känna allt det onda - och aldrig, aldrig utsätta mig så igen."