Jag bröt nästan för ett år sedan, men jag har träffat honom ett par gånger. Han har lurat mig med att vara den fina som jag älskade, till att sedan på en sekund förvandlas till den onda som gjorde mig illa, fysiskt och psykiskt. Det har han gjort ett par gånger nu efter att jag gjort slut. Och varje gång har jag tänkt, varför ska jag envisas med att träffa honom. Jo det är den där saknaden och sättet han kan manipulera mig till att tro att det är mitt fel att det blir fel, även om jag innerst inne vet att det inte är så.

Det hände igen för några veckor sedan att han misshandlade mig, psykiskt och fysiskt. Och jag har nu brutit kontakten HELT. Och det tänker jag fortsätta med. Han har ju inte längre kontroll över mig utan jag styr mitt liv själv nu. Mitt ex är enligt mig inte mänsklig, han får aldrig skuldkänslor eller säger förlåt. Jag däremot är mänsklig och kan tycka synd om honom till och med. Vilket jag hatar att jag gör ibland. Men nu är jag bara arg.

Jag har sakta men säkert börjat förvandlas till den Lisa jag var innan jag träffade honom. Det tog många månader och jag är inte klar ännu. Jag har blivit blyg och tillbakadragen, tycker det är jobbigt att vara i stora folksamlingar. Men för ett år sedan var det mycket värre. Det går framåt, och jag vet att jag är BRA. Det hjälper mig att veta det iallafall. Sen gäller det att handla efter det, ta hand om sig själv och respektera sig själv. Det håller jag fortfarande på och lär mig. :-)

Någon skrev om saknaden efter exet. Och det är det som är det värsta. Om nätterna och kvällarna kommer den, men bara ibland. Ibland väldigt påtaglig och ibland bara lite smått.

Då brukar jag tänka på hur jag för ett år sedan aldrig skulle kunnat sakna honom bredvid mig i sängen. Jag hatade att somna bredvid honom för han var alltid så ostabil, visste inte om jag skulle våga svara honom för om jag skulle säga fel, eller om jag skulle vara tyst men då exploderade han ofta och kunde sparka ur mig ur sängen, skrika och slå. Jag var aldrig trygg med honom.

Så, den saknaden jag ibland upplever nu är inte att jämföra med den rädsla jag kände när jag hade honom bredvid. 

Text
Lisa

TuvaForum