Stress Att leva tillsammans med någon som misshandlar fysiskt och psykiskt och hela tiden försöka lugna den andre och själv undvika att reagera bygger upp en hög inre spänning. Denna spänning blir till stress. Det är normalt att man reagerar med en högre nivå av spänning då man utsätts för extrema påfrestningar. När man känner att man är i en situation som man inte kan påverka och förändra det som sker så förblir spänningen kvar på den höga nivån. Om trycket fortsätter under långa perioder (månader och ibland år) blir kroppens mot-ståndskraft utmattad och det går inte att undvika att kronisk ångest uppstår. Efter många händelser som varit smärtsamma ställer kroppen in sig på ännu ett misslyckande, vilket förvärrar stressen och förmågan att försvara sig. Det här leder till att ett kroniskt tillstånd av förhöjd spänning utvecklas. Muskelspänningarna kan ge värk i kroppen och kan även visa sig i sömnsvårigheter, kvinnan har svårt att sova längre sammanhängande stunder. Den som misshandlar fysiskt och/eller psykiskt försöker undkomma sin egen stress eller inre lidande genom att göra kvinnan illa och ansvarig för allt som stör honom. Kvinnan försöker komma på en lösning, allt för att mannen ska bli nöjd och tröttar ut sig eftersom ingenting passar mannen och istället förstärks våldet. En avpänning är inte möjlig förrän kvinna slutar att utsätta sig för mannen som utsätter henne för fara. Vid en akut stressreaktion inträffar följande Alla sinnen är på helspänn och mentalt är man på topp. Blodgenomströmningen till hjärnan ökar och hjälper oss att fatta snabba och bra beslut. Man andas snabbare och lungkapaciteten ökar. Hjärtat slår fortare och trycket ökar. Blodet går i stora mängde ur i armar och ben för att förbereda kroppen på att slåss eller fly. Energi frigörs från levern och halten av fett och socker i blodet stiger för att ge mer bränsle till musklerna. Man känner inte smärta lika starkt och blodet koagulerar bättre, vilket gör oss tåligare om vi skulle skadas. Allt blod behövs till hjärnan och de stora muskelgrupperna så nästan ingen blodtillförsel ges till mage, tarmar och könsorgan. Mindre blod går även ut till huden och svettningen kommer istället igång för att kunna hålla kroppstemperaturen nere under den kroppsliga ansträngningen. Huden blir kall och fuktig. Men motsatsen kan också inträffa, att istället för att reagera med stress så blir man passiv. Det kan vara en reaktion att ”spela död” när man känner att situationen är för hotfull och det inte finns någon utväg alls. Om du t ex befinner dig under långvarig stress, som i ett misshandelsförhållande, så är hjärnan inställd på hot och ger signaler om att kroppen ska vara beredd med högsta beredskap. Den reaktion vid stress som skulle hjälpa människan i en akut situation ger istället henne flera problem. Symtom efter långvarig stress - Trötthet och uttröttbarhet - Lätt för att falla i tårar - Panikångest - Ljud- och ljusöverkänslighet - Minnes- och koncentrationsstörningar (tidigt symptom på långvarit stress) - Spänningssymtom - Sömnstörningar - Hjärtklappning - Andnöd - Nervositet - Magsmärtor och psykiska symtom som ångest - Matsmältningsproblem - Ont i muskler, leder och hud "I två år efter att jag lämnade min man sov jag inte en enda sammanhängande natt. Jag åt dåligt och hade ryckningar i ögonlocken. Jag började glömma saker - glömde vart jag hade ställt min cykel på stan och hittade den inte, glömde koder till mina bankkort, glömde tider för möten. Det här gjorde att jag blev rädd, kände att jag tappade kontrollen, att jag som alltid varit noga glömde saker som jag aldrig tidigare skulle ha glömt. Fick sedan höra att det är vanligt att reagera så på stress." "Jag sov dåligt och vaknade tidigt på morgonen. När jag vaknade så fladdrade det i hjärtat, det var som tusen fjärilar inom mig. Det brände i huden, i armarna och händerna. Jag hade ständig magkatarr, det sved i magen och jag mådde illa. Jag var nervös och så fort något plötsligt inträffade hoppade jag högt. Jag väntade hela tiden på att något skulle hända, en katastrof. Jag var beredd hela tiden, gick som på ett minfält och tänkte att snart, snart smäller det. Vissa dagar var jag helt slut bara sov och tänkte att jag aldrig mer kommer att orka upp." Läkningen Något mycket viktigt i är att få hjälp i att stärka sin självkänsla och få kvinnan att förstå att det är omöjligt att vara någon som gör en fysiskt och psykiskt illa till lags. Det är viktigt att kvinnan får lära sig upptäcka manipulationen, inse att ingen kommunikation med någon som behandlar en så illa är möjlig och ifrågasätta sig själv hur man tycker att en sund kommunikation ska vara. Men för att läka måste kvinnan inse att en förändring är nödvändig, att hon klipper bandet till den som gör henne illa och få hjälp i att att börja vara rädd om sig själv och sätta värde på sig själv igen. Läkningen måste ske på många plan - det fysiska, mentala, känslomässiga och själsliga. Stressymtomen kommer att avta en efter en och i sakta takt bygger man upp sig själv igen. Det finns hjälp att få via medicinering, stödsamtal och psykoterapi. Genom olika avslapp-ningstekniker kan man också lära sig att minska den fysiska spänningen, sina sömn-problem och sin ångest. |
