Vad är smärta
Smärtan har alltid en fysisk och en psykisk del och dessa två delar komponerar smärtupplevelsen. Smärtan rör sig i båda riktningar. Fysisk smärta kan framkallas av psykiska orsaker och psykisk smärta kan orsakas av fysiska faktorer. Det är viktigt att förstå sambandet mellan fysisk och psykisk smärta för att förstå vad smärta är. Gemensamt för all slags smärta, oavsett orsak, är att den gör ont.
Smärtan - en oinbjuden gäst
Smärtan är som en oinbjuden gäst som plötsligt och oförberett stjäl ditt fokus, tappar dig på energi och kräver allt av dig. Smärtans "besök" kan vara tillfällig eller långvarig.
Smärtan kan ta ett järngrepp, som ständigt hårdnar och vägrar släppa taget om dig. Smärtan vill ha hela dig, ta makten över dig och förgöra dig. Smärtan slår ut alla andra känslor och blir till ett förtärande centrum. Den objudna gästen flyttar in hos dig och vägrar flytta hur mycket du än önskar och vill. Smärtan blir en tyrann och när livet bara handlar om smärta känns det outhärdligt.
Fysisk smärta
I sin enklaste förklaring är smärta något fysiskt genom att den upplevs i kroppen som att "Jag har ont". Om du t ex slår dig på tummen med en hammare så rycker du till, gör grimaser och kanske skriker till. Det pulserar i tummen och det gör ont. Det är ett enkelt förlopp och som de flesta kan känna igen sig i. Var och en som har utsätts för denna smärta upplever det i stort sett på samma sätt.
Psykisk smärta
När hammaren träffar tummen blir du skadad och den värkande tummen med den spräckta nageln kan observeras av andra, kanske någon hjälper dig att lägga om ett förband.
Hur är det med psykisk smärta, den smärta som inte är fysisk och som inte syns utifrån? Föreställ dig att det är en person som står dig nära och som du älskar som håller i hammaren. Han slår dig medvetet med hammaren och tillfogar dig smärta, kränker och misshandlar dig. Då utgörs ett större hot mot meningen i din tillvaro, tryggheten i världen och tilliten till den. Att det finns en person att ställa frågan "Varför?" till är inte samma som att du får ett meningsfullt svar.
Att bagatellisera smärtan som tillfogats andra, eller att förneka den överhuvudtaget har tillfogats, är en favoritstrategi för smärttillfogare av alla slag. Bagatelliseringen leder ofta till att kvinnan som utsatts klandrar sig själv, att hon förtjänade att behandlas som hon gjorde. På så sätt skapar självföraktet en slags "mening" åt det som sker, att det finns en viss logik och moral i att hon får vad hon förtjänar. Det är bättre med en mening som smärtar, att vara den som förtjänar att bli kränkt och misshandlad, än ingen mening alls.
Alla människor är beroende av mening. Människan är lika beroende av meningen för att leva som hon är av mat. Människan måste ha symbolisk föda. Att förlora känslan av mening, att inte finna mening eller av att uppleva en negativ mening av det som händer leder till ångest och att tappa livsgnistan. Detta leder till ett tillstånd där kroppen känner att den lever i fysisk bemärkelse men i psykisk knappt kan hanka sig fram. En människas fysiska överlevnad är alltså beroende av den psykiska som i sin tur är beroende av möjligheten att se en mening.
Själsligt mord
Det psykiska våldet är oftast osynligt och därför kan en annan människa beröva en annan människas skäl att vilja leva helt ostraffat. Att begå ett själsligt mord innebär att beröva en annan människa möjligheten att bli älskad och känna glädje. Den som utsätts visas ingen empati och får inget erkännande för sin unika mänsklighet. Mer eller mindre avsiktligt äventyras och utplånas en annan människas identitet. Det begås ett psykiskt mord(försök).
Själsliga mord kan ske via sexuella övergrepp, fysiskt och psykiskt våld. Ett fullbordat själamord begås oftast av personer som är psykopatiska eller gravt narcisstiskt störda i sin personlighet. Det är människor som inte uppfattar andra människor som unika personer utan behandlar dem som en förlängning av sig själva eller som objekt för att tillfredsställa sina egna behov.
Viktigt med bekräftelse och hjälp utifrån
Att bli utsatt för misshandel av någon i en nära relation upplevs allför smärtsamt, så ensamt, så hopplöst att det går ut över förståndet. Kvinnan börjar själv tvivla på att det som sker kanske inte sker, att hon kanske inbillar sig. Det finns ingen som bekräftar det hon upplever, ingen som har sett eller hört. Det är därför oerhört viktigt att kvinnan som utsätt för kränkningar och våld får hjälp utifrån av sunda människor.
Smärtan - en oinbjuden gäst
Smärtan är som en oinbjuden gäst som plötsligt och oförberett stjäl ditt fokus, tappar dig på energi och kräver allt av dig. Smärtans "besök" kan vara tillfällig eller långvarig.
Smärtan kan ta ett järngrepp, som ständigt hårdnar och vägrar släppa taget om dig. Smärtan vill ha hela dig, ta makten över dig och förgöra dig. Smärtan slår ut alla andra känslor och blir till ett förtärande centrum. Den objudna gästen flyttar in hos dig och vägrar flytta hur mycket du än önskar och vill. Smärtan blir en tyrann och när livet bara handlar om smärta känns det outhärdligt.
Fysisk smärta
I sin enklaste förklaring är smärta något fysiskt genom att den upplevs i kroppen som att "Jag har ont". Om du t ex slår dig på tummen med en hammare så rycker du till, gör grimaser och kanske skriker till. Det pulserar i tummen och det gör ont. Det är ett enkelt förlopp och som de flesta kan känna igen sig i. Var och en som har utsätts för denna smärta upplever det i stort sett på samma sätt.
Psykisk smärta
När hammaren träffar tummen blir du skadad och den värkande tummen med den spräckta nageln kan observeras av andra, kanske någon hjälper dig att lägga om ett förband.
Hur är det med psykisk smärta, den smärta som inte är fysisk och som inte syns utifrån? Föreställ dig att det är en person som står dig nära och som du älskar som håller i hammaren. Han slår dig medvetet med hammaren och tillfogar dig smärta, kränker och misshandlar dig. Då utgörs ett större hot mot meningen i din tillvaro, tryggheten i världen och tilliten till den. Att det finns en person att ställa frågan "Varför?" till är inte samma som att du får ett meningsfullt svar.
Att bagatellisera smärtan som tillfogats andra, eller att förneka den överhuvudtaget har tillfogats, är en favoritstrategi för smärttillfogare av alla slag. Bagatelliseringen leder ofta till att kvinnan som utsatts klandrar sig själv, att hon förtjänade att behandlas som hon gjorde. På så sätt skapar självföraktet en slags "mening" åt det som sker, att det finns en viss logik och moral i att hon får vad hon förtjänar. Det är bättre med en mening som smärtar, att vara den som förtjänar att bli kränkt och misshandlad, än ingen mening alls.
Alla människor är beroende av mening. Människan är lika beroende av meningen för att leva som hon är av mat. Människan måste ha symbolisk föda. Att förlora känslan av mening, att inte finna mening eller av att uppleva en negativ mening av det som händer leder till ångest och att tappa livsgnistan. Detta leder till ett tillstånd där kroppen känner att den lever i fysisk bemärkelse men i psykisk knappt kan hanka sig fram. En människas fysiska överlevnad är alltså beroende av den psykiska som i sin tur är beroende av möjligheten att se en mening.
Själsligt mord
Det psykiska våldet är oftast osynligt och därför kan en annan människa beröva en annan människas skäl att vilja leva helt ostraffat. Att begå ett själsligt mord innebär att beröva en annan människa möjligheten att bli älskad och känna glädje. Den som utsätts visas ingen empati och får inget erkännande för sin unika mänsklighet. Mer eller mindre avsiktligt äventyras och utplånas en annan människas identitet. Det begås ett psykiskt mord(försök).
Själsliga mord kan ske via sexuella övergrepp, fysiskt och psykiskt våld. Ett fullbordat själamord begås oftast av personer som är psykopatiska eller gravt narcisstiskt störda i sin personlighet. Det är människor som inte uppfattar andra människor som unika personer utan behandlar dem som en förlängning av sig själva eller som objekt för att tillfredsställa sina egna behov.
Viktigt med bekräftelse och hjälp utifrån
Att bli utsatt för misshandel av någon i en nära relation upplevs allför smärtsamt, så ensamt, så hopplöst att det går ut över förståndet. Kvinnan börjar själv tvivla på att det som sker kanske inte sker, att hon kanske inbillar sig. Det finns ingen som bekräftar det hon upplever, ingen som har sett eller hört. Det är därför oerhört viktigt att kvinnan som utsätt för kränkningar och våld får hjälp utifrån av sunda människor.
