Sexuella överggrepp inom familjen

Ordet incest finns inte längre i lagtexten, utan det heter sexuella övergrepp mot barn. Med incest menas en sexuell förbindelse mellan släktingar i rakt upp- eller nedstigande led samt mellan helsyskon. Det är alltså sexuella övergrepp av en vuxen mot ett barn inom familjen. I de flesta fallen är offren flickor och förövaren är oftast hennes far eller styvfar. För sade man att det handlade om fadersvåldtäkt eller blodskam.

1983 talade man om incest som ett nytt område, som det talades och pratades öppet om i USA fem år tidigare. Det lades mycket kraft åt att dra fram problemet sexuella övergrepp inom familjen i ljuset. Det gjordes spridda undersökniingar av problemets omfattning, men mycket litet skrevs om vad för slags hjälp de utsatta barnen behövde, samt de vuxna som bevittnade om sexuella övergrepp i barndomen. Många barn och vuxna levde med ett trauma som de inte fick sätta ord på.

Mönster av vanmakt
Pappan som utsätter sin dotter för sexuella övergrepp lägger ett mönster av vanmakt och makt över dottern: flickan som utsätts blockeras, ockuperas och ägs slutligen av fadern. Flickans naturliga nyfikenhet, självtillit och nyfikenhet krossas. Flickans förlust av en vuxen, sin förälders skydd och oförmåga att förstå varför hon utsätts så skapar ett spännings-tillstånd och ångest. Hon ger ofta många olika signaler om att hon har mer spänning att bära på än hon orkar bära.

Flickan blir oftast deprimerad eftersom hon inte kan uttrycka sina känslor, berätta om det som händer. Skamkänslorna förföljer henne dag som natt. Kanske går hon även omkring med självmordstankar för att sedan genomföra självmordsförsök. Självmord är ett rop på hjälp och en sista utväg bort från det outhärdliga.

Tjejer/kvinnor berättar

"Jag visste inte att det fanns ett ord som hette incest fast det var det jag var utsatt för. Jag visste inte heller att det fanns tjejer som varit utsatta för något sådant som jag. Det var inte förrän jag blev lite äldre som det under 80-talet började uppmärksammas i media - det stod på löpsedlarna att någon flicka hade blivit utsatt för incest av sin pappa eller styvpappa. Men det som stod där på löpsedlarna var så svårt att få ihop med det jag själv utsatts för. Jag tänkte hela tiden att det som hänt mig var inte så farligt, inte så allvarligt. Min styvpappa hade ju inte "gjort det på riktigt" med mig. Jag visste inte om det räknades då...tänkte, att det gjorde det nog inte. När jag mådde dåligt tänkte jag elaka tankar om mig själv, tänkte att jag var psykiskt svag, överdriven, överkänslig osv. Det hände att jag tappade kontrollen och skakade och kräktes, då blev jag så rädd. Jag var övertygad om att det var nu som jag skulle bli sinnessjuk på riktigt, jag skulle bli tokig. Jag gjorde allt för att undvika beröring från andra, undvika allt som hade med övergreppen att göra. Men jag förstod ju knappt ens det, utan tänkte att jag var knäpp som inte kunde vara med killar som alla andra mina kompisar. Jag försökte lite ibland men fick alltid säga att jag måste gå hem, för jag kände hur ångesten kom krypande. När jag kom hem fick jag värsta panikångesten."


"Det tog lång tid innan jag vågade berätta för någon. Jag berättade för min mamma eftersom jag var rädd att även min lillasyster skulle utsättas. Jag stammade och kunde knappt få fram orden. När de väl var sagt så sa mamma
- Tänk att sådant kan hända i de bästa familjer.
Efter det gick jag in i badrummet och kräktes. Nu visste jag att det jag sagt aldrig gick att ta tillbaka, att nu kunde jag inte låtsas att det inte hade hänt. Mitt sätt att hantera ångesten var att kontrollera maten. När jag inte kunde kontrollera maten hatade jag mig själv väldigt mycket och kände mig dålig och smutsig. Mitt mål var att bli så tom som möjligt. Tom och smal som en pappersdocka.
Mamma pratade aldrig med mig om det som hänt och det tog lång tid innan jag vågade berätta det jag sagt för någon igen."


"Allting var så overkligt. På natten hade min pappa varit inne på mitt rum och onanerat ovanför mig i min säng. Han kom in flera gånger. Jag låtsades att jag sov, var så rädd för att visa att jag var vaken - det var som att om jag var vaken så skulle jag vara med om det. Så jag låtsades som om jag var död på något sätt. När han gick ut från mitt rum så gick han fram och tillbaka utanför min dörr. Den rädslan jag kände då var som en slags dödsångest. Jag kände mig som att jag var fast i en fälla och hela tiden tänkte jag på vad han skulle göra nästa gång han kom tillbaka, vad skulle han göra med mig då?. Någonting gick sönder i mig den natten för jag skulle aldrig kunna se på min pappa igen med samma ögon.
På morgonen satt jag i mitt rum och var så rädd för att gå ner i köket. Jag smög ner för trapporna och gick ut i trädgården. Satte mig vid ett träd och hade så ont i magen. När jag gick in och stod i hallen satt familjen och åt frukost. Jag hade på något sätt trott att min pappa skulle känna sig skamsen, att han skulle ha svårt att möta min blick. Men istället tittade han mig rakt i ögonen med en hård och kall blick, en blick som sa
- Inte ett ljud från dig!
Att sitta där med min mamma, mina småsyskon....och honom och äta frukost var som tortyr. Jag satt och tuggade på en macka och tänkte att jag måste ha inbillat mig alltihop för jag fick inte ihop de två bilderna - den som varit på natten och den som var här nu vid frukosten."


"När jag utsattes för våldtäkter av min styvpappa så tänkte jag hela tiden på min hund. Den låg under sängen, kröp alltid in där. När min styvpappa var klar och gick så kröp min hund fram, kom alltid upp till mig och lade sig tätt intill mig. Jag berättade till sist för min mamma och hon sa att det var bra att jag berättade men att jag skulle tänka på vad det skulle innebära om jag anmälde - att då skulle jag förstöra för hela familjen. Jag hörde mamma säga till min styvpappa att hon visste vad han gjorde och att det var fel. Men han fortsatte ändå. Till sist berättade jag för en annan vuxen och en anmälan gjordes. Det blev en rättegång. Men mamma nekade till och allt har ett sådant arbete som förknippas med förtroende, så de verkade tro henne. Min styvpappa är lärare och ingen kunde riktigt tro att han skulle ha utsatt mig så som han gjort. Hans advokat sa att jag var i den åldern att jag säkert hade sprungit där hemma i bara underkläderna och försökt locka honom. Han frikändes. Jag fick försöka klara mig själv och varit ganska bra på att hålla upp en fasad. Men inuti, nu ska bara veta hur många minnen jag har av alla gånger min styvpappa utsatt mig - och vilken smärta det är att mamma vet men sviker mig."


"Min pappa våldtog mig i många år. Innan jag skulle ut och leka visste jag att jag var tvungen att "göra det där" med honom först. När jag var 14 år blev jag gravid och jag var så rädd. När jag berättade det för honom berättade han för familjen att jag hade blivit våldtagen och alla var så upprörda. Där satt jag och grät för att jag var så rädd och mådde dåligt medan mamma tröstade mig - och så var det pappa, hennes man som våldtagit mig. Jag gjorde abort och när jag blev äldre så berättade jag för mamma att det var pappa som hade våldtagit mig i alla år, att det var han som hade gjort mig gravid då när jag bara var 14 år. Då sa hon att hon hade misstänkt det - sedan inget ord mer alls om det."


"Min pappa våldtog mig och när jag berättade det för mina bröder blev de jättearga på honom. Men vi pratade aldrig om att de också hade våldtagit mig. När jag gick och pratade med en samtalskontakt kunde jag prata lite om vad min pappa utsatt mig för, men aldrig vad mina bröder gjort. Jag försökte tänka att vi hade varit barn då men samtidigt så var de ju rätt mycket äldre än jag. Jag var aldrig rädd när jag var ute för ute i verkligheten kändes de flesta snälla och bra - jag var alltid rädd hemma, för det var där farligheten hela tiden fanns."


"En kväll smög sig min pappa in och kröp ner i min säng. Han gjorde saker och tog på mig. Sedan somnade han. Det hände aldrig igen. När andra pratat om incest så hade jag aldrig känt att det har med mig att göra för min pappa hade ju inte våldtagit mig. Jag kunde därför inte förstå varför jag mådde så dåligt....min pappa hade ju bara gjort lite en gång. Jag försökte hela tiden döva mitt dåliga mående med att vara tillsammans med kompisar och vara duktig i skolan."