Det primära är att lära sina barn att bli självständiga vuxna
Ett grundläggande mål för de flesta familjer är att barnen ska få vara friska och en dag bli självständiga vuxna. I en sund famil tar föräldrarna ansvar för sina barns emotionella och fysiska behov. Med tiden lär föräldrarna gradvis sina barn att vara oberoende genom att låta dem ta ansvar för att tillgodose sina egna behov på ett utvecklingsmässigt lämpligt sätt. På vägen lär de sig barnen att identifiera och agera på sina känslor, behov och önskemål. Föräldrarna tar hand om sina egna behov eller söker hjälp från andra vuxna. Som en bonus, i processen under uppväxten, lär sig barnen också hur de själva en dag kommer bli en sund förälder, till sina eventuella barn, och/eller sunda förebilder för andra barn.
Narcissistisk förälder
En ge sina barn en normal utvecklingsprocess är svårt för föräldrar som är uppfylla av sina egna behov på grund av t ex en narcisstisk störning. Men de flesta nyfödda och riktigt små barn blir väl omhändertagna av en narcisstisk förälder. Det är oftast först när
barnet börjar skilja sig från föräldern och börjar hävda dina egna behov som en skevhet kommer in bilden.
En narcisstisk förälder sätter inte barnets behov i första rum och tvingar barnet att svara på de egna egna behoven istället. Ett sätt för att nå dit, är att undanhålla barnet uppmärksamhet och kärlek tills barnet gör det. Barnet berövas möjligheten att uppleva en gradvis självständighet och lära sig vem han/hon själv är. Istället lär barnet sig att vänta och se vad deras föräldrar förväntar sig och sedan reagera, negativt eller positivt, till dessa förväntningar. Följden av detta föräldraskap är att barnen blir en återspegling av föräldrarnas förväntningar och berövas möjligheten att vara unik. Dessutom så lär barnet sig att ignorera sina känslor eller blir helt fristående från dem. Resultatet av att inte ha sina egna känslor som att styra sina handlingar, blir barnen beroende av andra för vägledning.
De här barnet kommer att antagligen att växa upp med ett behov av att behaga andra,samt hela tiden söka bekräftelse i andra människor. Som vuxen kommer den här personen med stor sannolikhet lida av ilska som ligger strax under ytan, depression, kronisk missnöje och dåligt självförtroende.
En narcissist uppmuntrar och belönar förnekelse
En narcissistisk förälder lär sina barn att acceptera och stödja syndabockar. En syndabock kan vara ett av syskonen. Barn anpassar sig till dessa roller, och lära sig snabbt att om de inte vill vara ansvarig för något, behöver de bara lasta över ansvaret på syndabocken. Det barn som är utsedd till syndabock kommer inte få möjlighet att göra sig hörd, inte på ett korrekt sätt. När alla familjemedlemmar behärskar detta tillvägagångssätt, så kommer även barnen att använda sig av detta beteendemönster i relationer utanför familjen. De kan i princip göra och säga vad som helst utan att drabbas av negativa konsekvenser.
Att vara ett narcisstiskt barn till en narcisstisk förälder
Narcissistiska barn efterliknar ofta sin narcissistiska förälder. Föräldrarna är modeller för beteende --- bra eller dåligt, sanningsenlig eller osant. När ett litet barn ser sin förälder lura och manipulera sin omgivning genom lögner, kan det bli en del av barnets psyke. Barnet följer sin narcisstiska förälder och får därmed vad han/hon vill. Det här barnet blir, vad man kallar ett "golden child". (Det kommer en utförlig text om "Golden child" inom kort)
Att vara ett sunt barn till en narcissitisk förälder
Det finns dem som har vuxit upp tillsammans med en förälder/föräldrar med osund narcissism men som har kontakt nog med sig själva för att förstå att deras föräldrars beteende inte är sunt och något att sträva efter. De här personerna har haft tillgång, djupt inom sig, en moralisk kompass, förmågan att göra en sund fördelning mellan vad som är rätt och fel, vad som är snällt eller elakt.
Att börja se sammanhang och perspektiv
Ju äldre barnet blir desto lättare har barnet att sätta saker i sitt sammanhang, samt se perspektiv för olika handlingar. Har barnet vuxit upp och inte själv tagit efter sin förälders narcisstiska personlighet, så kommer det vuxna barnet att vilja ifrågasätta förälderns motiv och känna en oerhört frustration när han/hon hur otroligt osammanhängade en narcisstisk personlighet beter sig. En narcissist säger en sak, gör en annan, ställer krav på andra som de själv inte följer, domderar och ställer och styr.
Har det vuxna barnet en sund personlighet och ser bakom alla manipulationer så kommer han/hon antagligen vägra att vara en spelpjäs i den narcisstiska förälderns teaterföreställning. Det vuxna barnet vill inte ha rollen som föräldern tilldelat, utan få vara sin egen person. Det handlar om att mogna som människa, som en egen individ - och detta ser en narcissist inte bara som en förolämpning, utan också som en krigsförklaring.
Går det att konfrontera en person med patologisk narcissism
När ett vuxet barn har upptäckt det excentriska och giftiga beteende hos sin narcisstiska förälder, kan det vuxna barnet få en överväldigande lust att konfrontera den förälder som orsakat så mycket smärta.
Om ett vuxet barn i sin konfrontation har ett hopp om att finna ånger från en narcisstiskt förälder, ånger för den smärta som föräldern har orsakat, då måste det här vuxna barnet få infomation om narcisstisk personlighetsstörning. En narcissist självkänsla har nämligen inte kommit förbi stadiet av ett mycket litet barn. De kan inte ta itu med verkligheten i en spegel som hålls upp framför dem.
Det finns föräldrar som har behandlat sina barn fel (inga föräldrar är felfria men nu syftar jag på de föräldrar som haft ett långvarit felaktigt beteendemönster) och kan se den smärtsamma bilden i spegeln. Dessa föräldrar behöver tid på sig för att orka se vad de faktiskt orsakat, men det finns en vilja till rannsakan, att försöka förstå, samt en vilja att försöka gottgöra. Men en narcissist har inte denna emotionella kompetens att gå utanför sig själv och ser därför inte något annat än det han/hon själv vill se i speglen.
Om en narcissists barn börja reflektera och vill ha svar, samt en förändring. Då måste den narcissistiska föräldern göra ett val. Han/hon måste antingen erkänna att han/hon gjort och gör misstag som påverkar andra negativt, eller han/hon måste försöka övertyga sig själv och andra att problemen inte kommer från honom/henne, utan en från någon annan. En patologisk narcissist väljer alltid det andra alternativet. På så sätt kan han/hon fortsätta att spela sin teater efter sina regler utan att ge vika på sin osunda egoism.
Självreflektion är alltså inte ett alternativ för en narcissist. Om du, som ett vuxet barn till en narcisstisk förälder, har hopp om detta och förväntar dig det och inleder diskussioner, så leder det oundvikligt till katastrof. Var beredd på att allt det som de själva är och vad de själva har gjort, det kommer nu omplaceras till dig. Det finns inget hopp om erkännande och förändring till det bättre. Du måste finna läkning på annat sätt, alltså inte via den förälder som orsakat och orsakar dig lidande.
Hur agerar en narcissistisk förälder när ett det vuxna barnet konfronterar honom/henne
Narcissisten kommer att uppfatta sitt eget barn, eller vem som helst som inte går i hans/hennes ledband, som ett hot. Den narcisstiska föräldern kommer snabbt bli onåbar och det nu vuxna barnet kommer utsättas för devalvering.
Föräldern kommer antingen visa sitt barn passiv-aggressivitet genom att inte visa något som helst intresse, känslomässigt kommer han/hon vara avlägsen, frånvarande och kall, samt avisa alla försök till att kommunikation.
Den narcisstiska föräldern kan också agera aktivt-aggressivt genom att vara verbalt och psykiskt kränkande.
I båda fallen, så kommer den narcisstiska förälderna avsiktligt förstöra relationer för det vuxna barnet. Han/hon kan helt kallt manipulera genom att sprida lögner och konspirationsteorier - allt för att det vuxna barnet ska stå helt utanför så att han/hon kan fortsätta sin teater med de övriga deltagarna, så som hon/han alltid gjort.
En narcissist får oftast slutligen som han/hon vill och teaterensamblen han/hon skapat sluter sig ännu hårdare, för nu vet de övriga i familjen hur det går för den som inte spelar hans/hennes spel.
Hur agerar en narcisisstisk förälder inför nya familjemedlemmar
En narcissisk förälder känner sig hotad av ankomsten av nya familjemedlemmar (svärdotter/svärson) eftersom det finns en stor risk i att de kommer ta ifrån honom/henne den narcisstiska bekräftelse han/hon kräver och behöver från sina barn.
Alldeles i början kan han/hon dock övervärdera och idealisera en nyfunnen källa. Då kan narcissten stråla och tar över scenen med sina historier och gester. Men visar sedan den nya källan ett anti-narcissistisk beteenden genom att visa gränser för sin egen person, att narcissisten inte har rätt att klampa över hans/hennes gränser och därmed heller inte in i relationen med narcisstens vuxna barn - då nedvärderas nykomlingen med omedelbar verkan.
Viktigt med bearbetning och läkning av barndomssår
- samt kunskap om olika personligheter
Det vuxna barnet behöver stöd och hjälp i sin självbild, att förstå att han/hon är en stark persone, som trots narcisstisk förälder/föräldrar orkat stå emot, samt står upp för sig själv som en egen individ. Det är viktigt att inse detta så det vuxna barnet inte går in i en (kärleks)relation med en partner som visar sig vara narcisstisk, och då matas med det en förälder en gång försökt få in i dem - att de är svaga. Då kommer nämligen den här partnern åt barndomssåret inom det vuxna barnet, hugger tag och krokar fast.
Det krävs kunskap om olika sorters personligheter. Människan har nämligen en benägenhet att vilja läka sina sår genom att gå tillbaka till själva traumat, allt för att därifrån försöka lappa ihop såret och försöka få allting rätt. Men att vända sig tillbaka till en narcisstisk förälder i tron om läkning, eller hitta en partner som liknar ens narcisstiska förälder, det är att utsätta sig för en upprepning av ett dysfunktionellt mönster som kommer generara i att såret blir större.
Så gott som alla som vuxit upp i dysfunktionella familjemönster, även om de inte har tagit efter en patologisk personlighet, behöver få lite extra stöd, hjälp och kunskap för att bearbeta och läka de skador som tillfogats under uppväxten. Det är styrka och mod att sig igenom och ut ur ett destruktivt familjemönster - att kunna skapa ett nytt och sunt mönster genom att behandla sin eventuella kärlekspartner och egna barn på ett sunt och kärleksfullt sätt.
Text
Julia
TuvaForum
Till sidans topp