Om du berättar för en person med osund narcissism (innan du vet vad han går för) att du tidigare varit utsatt för en person som missbrukat dig så vet han precis vad det handlar om. Till en början kommer han lyssna, vara otroligt förstående och ställa frågor för att skaffa sig så mycket information om dig som möjligt. Detta intresse för dig och det du varit med om kommer brytas tvärt. Tyvärr kommer det här förtroendet du givit honom missbrukas på så sätt, att den här personen kommer se ner på dig.

Han tänker och säger säkert även högt till dig.
– Hur kunde du vara så naiv och dum att du var tillsammans med en person som behandlade dig så!
Han kommer antagligen inskränka ditt liv på så sätt att han talar om för dig att du inte har ute i livet att göra eftersom du är så dum och naiv. Om du då försöker föra din talan för din frihet så kommer han med storsläggan
– Men titta tillbaka, se själv hur blåst du blivit.
Ja, så tittar du bakåt och ser, att det blev du ju.
Summa: Du är för dum och naiv att vara ute i livet och det är bäst att du sitter hemma.

Nu när du stänger in dig, har du visserligen inga människor omkring dig som behandlar dig illa – utom en, och det är den du är tillsammans med.  Nu kan din partner som har en osund egoism ägna sig åt att behandla dig hur illa som helst för det är ändå ingen som ser. Han har övertaget över dig och rör sig fritt i det sociala livet, men han är ytterst noga med att se till att inskränka ditt livsutrymme så mycket han bara kan, samt din självkänsla. Samtidigt som han förstör dig, så är han noga med att tala om för dig att han är den enda som verkligen ställer upp för dig. Naturligtvis så vet han att han inte är en bra partner, en som står stadigt vid din sida, men för att släta över det så ber han dig att titta bakåt – han vill att du ska se hur bra du har det med honom nu i jämförelse med hur hemskt du hade det tidigare. Ve dig, om du vågar säga att du tycker att det nästan inte spelar någon roll längre, om du är tillsammans med honom eller om du skulle ha stannat kvar i ditt tidigare förhållande. Då kommer du att straffas av hans vrede, du har nämligen kränkt honom genom att säga så. Du får inte, enligt honom, göra en sådan jämförelse, inte ens om han precis givit dig blåmärken och ditt ex aldrig gav dig några fysiska sådana, ”bara” psykiska. Den här personen vill vara en Mr Perfect och Mr Right, så du får inte ta upp hur han är och beter sig i verkligheten, utan du ska hela tiden hjälpa honom att hålla liv i den uppblåsta självbilden han har av sig själv.

Den här mannen vet vad han gör.
Den här mannen vet hur han är.
Men han gör det ändå, för han har ett sådant beteendemönster.
Han kommer säga att han aldrig har behandlat någon annan kvinna på detta sätt, det är inte sant. Det är endast ännu ett sätt att få dig under kontroll, ännu ett sätt att lägga skulden för sitt eget dåliga beteende på dig. Det är ett ypperligt sätt att få dig att tappa tron på dig själv. Du kommer rannsaka dig själv, men tro inte att han rannsakar sig själv. Du är skuld- och skambäraren. 
Perfekt för honom.
Förödande för dig.

Han vet ju att han inte beter sig bra och det kommer göra honom arg, för han vill ju vara en bra man och människa. Men det här med att rannsaka sig själv, att försöka förändra sitt beteende och arbeta på det, det ligger inte i hans natur. Det skulle ju innebära att han måste ge avkall på sin osunda egoism - och det vill han inte, verkligen inte. Istället för att rannsaka sig själv, så kommer han att vända sin vrede och irritation mot dig. Han kommer säga att han inte orkar vara tillsammans med dig, att han inte ser någon lösning på dina problem och så börjar han istället söka efter ny bekräftelse i andra kvinnor. Han är nämligen fast övertygad om att han kommer att hitta en kvinna som passar honom, en kvinna som inte utlöser hans dåliga beteende. Han är övertygad om att hon finns. Bara hon inte är si eller så. 

En narcissist inskränker inte sitt livsutrymme så det är full fart ut igen för hans egen del - resor, umgås med familj/vänner, dejta eller varför inte gå in direkt i en ny relation. Allt detta, medan du är kvar i låsta rum.

Han kommer inte nöja sig med att relationen till dig är bruten, han kommer inte nöja sig med att han har en ny kvinna, han kommer inte nöja sig med sköna utlandssemestrar. Han måste ha kontroll över dig på något sätt - iallafall tills han hittar något som han kan haka fast i lika hårt som han hakade fast i dig. Så när han känner att han har ett nytt bete, ett sådant som han känner att han vill ha lika starkt som när han träffade dig - då först släpper han dig. Han släpper dig på en sekund för då är du inte intressant längre. Så från att ha varit mycket mån om att du inte umgås med någon, att du är inlåst i dina rum och trånar efter honom så bryr han sig inte längre. Nu plötsligt finns inget behov av att du sitter inne i dina rum längre, du kan gå var och även helt gränslöst. Från att ha varit i små rum kan du vara i hela världen, från att inte ha fått umgås och prata med andra människor efter du anses för naiv och dum så kan du prata med vem du vill, från att inte ha fått se åt en annan man kan du få vara med hundra - hans känsla av kontroll av dig har rasat från 100 ner till 0 inom loppet av några minuter. 

Du kommer antagligen fortfarande känna att du vill vara inne i dina rum. Världen känns ju så skrämmande. Din bild av dig kommer inte förändra på några minuter, det kommer ta sin tid. Under lång tid kommer du att se dig med de ögon han såg på dig. Det tar tid att ta tillbaka dina ögon, ställa in rätt skärpa och ljus. När en man som verkar fin närmar sig dig kommer du antagligen nästan känna dig otrogen, känna att du nästan måste be den fd "fångvaktare" som ägnar sig åt en annan kvinna om lov
- Är det verkligen sant, får jag träffa en ny man nu. 
Allt detta visar verkligen hur hela din värld har vänts upp och ner. Det tar tid att vända den rätt igen.

Var otroligt försiktiga under processen, då när ni ska vända er värld rätt igen. För det är just i den processen en liknande man lätt skulle kunna haka fast i allt detta och fortsätta där den fd mannen lämnade. Det är så lätt att snurra runt i det här och bli utnyttjad, för att världen snurrar så alldeles för snabbt och helt åt fel håll. 

Mitt personliga råd, mitt innerliga råd, är att inte bara att slänga ur mig slentrianmässigt "Ta det nu lugnt innan du träffar någon ny". För sådant kan viftas bort så lätt när man äntligen blivit "fri" och tycker man är värld allt. När då mitt i detta det dyker upp en Mr Perfect, varför ska man då tacka nej, då när det känns som att det äntligen är din tur. 

Men det fungerar inte så, att det är någons tur på så sätt att livet delar ut det när det förtjänas. Utan det finns människor överallt och när som helst, om du så skulle ligga nästan död, som kommer utnyttja och behandla dig illa. Även om alla runt omkring tänker, men hon har redan haft sin dos av människor som betett sig illa, så nu måste det vända. Det vänder inte på det sättet eftersom det finns människor överallt utan samvete och empati. 

Det finns människor, fina, fina, fina människor. 
Det finns människor, vettiga och bra sådana.
Men det är bara det att det vet man aldrig i början, så därför gäller det att vara så försiktig.

Jag vet att jag behövde en förklaring på allt detta när det snurrat för snabbt för mig, det snurrade och gick liksom inte att få stopp. Allt snurrade åt fel håll och det fanns liksom ingen tid för mig att återhämta mig, inte förrän nästa smäll kom, nästa och nästa. Till sist fick jag så många smällar på en gång att jag golvades, när jag låg golvad så gick en stor man på mig ännu mer. När hans stora kropp höll fast mig så är det mest otäcka att han hånade mig. Han såg in i mina rädda ögon med sina och sa "Jaha, ska du bli rädd nu bara för att du har blivit misshandlad tidigare". Det var som att dö. Allt det som jag hade trott på, som jag äntligen trodde var något riktigt fint, det var inget mer än så här. Fysisk andades jag och hjärtat slog. Men ändå som död. 

Jag fick i sambandet med detta möte höra från vänner.
"Julia, ta det lugnt, var försiktig"
Samtidigt fick jag höra
"Julia, det är äntligen din tur nu, nu är det din tid för nu kommer allt att ordna sig". 
Jag lade min tillit i det sista - och förlorade allt, nästan även mitt liv. 
Det jag hade kvar var mitt barn och det räddade mitt liv. Ni vet, lejoninnan, henne kom ingen åt.

Jag är ingen stålmänniska.
Långt ifrån.
Jag är stark ibland.
Mindre stark emellanåt.

Skillnaden efter att ha "kommit" tillbaka är att det inte finns den där enorma rädslan jag hade tidigare. Jag har fått tillbaka en tillit och har den i min egen botten, klippte bort osunda kontakter, så att den tilliten kunde få fäste och slå rot. Lät ingen dra upp den och säga "Du ska inte tro på dig själv för du har visat att du inte är berättigad till det, titta själv bakåt. Du ska tro på mig istället, bara på mig och ingen annan". Det gör en enorm skillnad i livet.

Det går att komma tillbaka.
Det går att få viktiga och bärande känslor att slå rot i grunden, i din egen grund.
Det går att få tillbaka skrattet, glittrande ögon och framtidstro. Det går att känna en varm livslust igen, det går att hitta nya intressen eftersom så mycket tid som gick åt att överleva, nu kan läggas på annat. Det går att hitta en sådan glädje i det lilla, allt behöver inte vara storslaget och skrivas på näsan. Det kan vara små saker som inför lycka. Din egen lycka.

Allt detta kommer självklart inte genom ett förtrollande vingslag, men genom att vara rädd om sig. Mycket rädd om sig. Överdrivet rädd om sig tills man känner att man kan sätta ner "garden" och när man gör det gör man det av sig själv eftersom tilliten till sig själv och sina egna bedömningar är att lita på igen. 

Text 
Julia
TuvaForum