Om du har varit tillsammans med en man som misshandlat dig så har du säkert, brottats med frågan många gånger, om det verkligen inte är så att han inte lider av att veta att han han gjort dig väldigt illa.
Mannen vill gärna få kvinnan att tro att han lider
Normalt och sunt empatiska människor använder sig inte av misshandel, framför allt inte mot de personer de säger sig älska. En man som använder sig av misshandelsbeteende visar en störd empatisk förmåga, vilket innebär en bristfällig oförmåga att sätta sig in känslomässigt i hur andra människor känner och hur de mår.
"Likna det vid ett litet barn som inte har mognat och utvecklat empati. Ett litet barn kan slå andra barn utan att koppla det till att det tillfogar ont i någon annan eftersom det inte gör ont i honom själv.
Allt eftersom barnet mognar lär sig barnet vissa beteenden som kopplas till när han/hon ser att någon annan är ledsen. Ajaj, kan barnet säga till den som gråter och sträcka fram en leksak som tröst. Barnet kanske också klappar lite på den som gråter. Barnet har lärt sig hur man beter sig mot någon som har ont och är ledsen, men förstår fortfarande inte känslomässigt.
Här kan du se likheten med vuxna som använder sig av misshandelsbeteende. Då vi på TuvaForum fokuserar på det våld som män utsätter kvinnor för så använder vi oss av liknelsen - En man som har misshandlat en kvinna psykisk, fysiskt och/eller sexuellt kan sträcka fram blommor till kvinnan han gjort illa. Mannen har lärt sig att det är så man ska göra när man har gjort någon ledsen. Men han förstår inte känslomässigt utan det handlar bara om ett inlärt beteende.
Om ett barn följer en sund utvecklingsprocess så kommer det till sist att mogna på så sätt att han/hon inte bara förstår kopplingen utan känner den också. Barnet har utvecklat empati och samvete, har en sund skuld och skamkänsla.
En vuxen människa som inte visar empati och samvete har blivit störd i utvecklingsprocessen. Det är alltså inte beteende som plötsligt blommat upp för att han har mött dig även om han med största sannolikhet försöker intala dig det.
De barn som inte utvecklas normalt i mognadsprocessen gällande empati har svårt att fungera tillsammans med andra barn på ett sunt och smidigt sätt. Det handlar om barn som tänker endast på sig själva utan att integrera andra, alla lekar ska styras av dem till punkt och pricka, det finns ingen förmåga till att kompromissa eftersom den osunda egoismen är i vägen. Minsta lilla motgång och frustration leder till utbrott. De här barnen behöver hela tiden påminnas om och om igen hur man behandlar andra människor, att det är viktigt att behandla andra människor som man själv vill bli behandlad. Det är viktigt att vara en bra kompis, att be om ursäkt om man gör någon illa osv.
Då dessa barn inte känner empati naturligt utan måste lära sig att förstå empati så är det viktigt hur de väljer att bete sig i framtiden som vuxna människor. För även om de har bristen att inte känna så förstår de alltså mycket väl att de gör fel. Men istället väljer många att skrika även som vuxna:
- Jag lider! Det är ditt fel att jag lider för att du...
- Jag mår faktiskt dåligt! Det är ditt fel att jag mår dåligt för att du..
- Gör precis som jag säger! Det är ditt fel att jag mår dåligt som inte...
Hur ska man kunna förstå att en vuxen människa inte kan känna empati?
Självklart är det mycket lättare att förstå när det är ett litet barn som agerar enligt ovanstående. När det kommer till en vuxen människa är det svårare att förstå. Det är peciellt svårt att förstå när en man som har ett förhållande med en kvinna inte ens visar den mest primitiva formen av empati, att inte ha instinkten att sluta visa aggression mot kvinnan när hon är ledsen och rädd. Många kvinnor vittnar om att det vore lättare om en människa med misshandelsbeteende hade horn eller annat slags märke som urskiljer dem - men en människa som inte har en sund empati och väljer att skada andra människor kan se ut precis hur som helst.
Det är svårt att förstå att de ögon man tyckte var vackra, de ögon man sett in i plötsligt blir kalla och elaka, hur munnen man har kysst skriker fula och kränkande ord, hur händerna som har lovat värme och ömhet plötsligt gör illa.
Det är oerhört svårt att ge upp hoppet om att den man är tillsammans med, som man är förälskad och lever tillsammans med, har barn tillsammans med, som man har öppnat sig för och delat så mycket av sin önskningar och drömmar tillsammans med inte är snäll och antagligen aldrig kommer bli genuint snäll heller.
Det är helt normalt att ha svårt att förstå hur en människa kan vara kapabel till att behandla andra människor illa utan dåligt samvete och ånger. Det är därför viktigt att lära sig så mycket som möjligt om olika slags personligheter och dess mönster - samt att ingen besitter makten att förändra en annans människas personlighet.
Perspektiv på lidandet
Kvinnan har kanske under tiden mannen misshandlat henne gått igenom att förlora sitt arbete och inkomst eller har kanske blivit svårt sjuk eller förlorat en nära anhörig - eller varför inte allt ihop på samma gång. Men detta ser mannen inte som kvinnans lidande utan det är hans lidande eftersom allt hon går igenom blir jobbigt för honom. Mannen kan alltså skrika, vråla och kalla kvinnan fula ord, han kan trycka ner henne, ge henne blåmärken, slå sönder saker omkring henne för att han inte orkar mer. Detta kan ske samma vecka hon går igenom alla kriser. Han mår dåligt och känner sig stressad och det är hennes fel!
Då mannen ser det som att kvinnan hämmar hans liv och lycka så kan han bestämma sig för att åka på solsemester, fira högtider med familj och vänner för att säga att kvinnan inte får vara med. Han kan utan dåligt samvete skrika när hon håller på att skaka sönder att hon ska veta att hon är helt ensam i världen, att hon inte har en enda människa. Om kvinnan orkar samla kraft för att säga att hon inte vill vara tillsammans med mannen längre vänder han ofta på en sekund. Då kan han komma till henne, lägga sig nära och viska om kärleken och prata om "VI" - för att sedan lämna henne igen och prata om "JAG".
Känner ingen skuld och skam - därför heller inget lidande
Människor som misshandlar känner ingen sund skuld och skam. En man som misshandlar kvinnan han är tillsammans med lägger över (projicerar) sin skuld för sitt beteende på kvinnan. Kvinnan får bära på skulden som han själv inte vill hantera och blir hans skuldbärare. Han tycker att detta är i sin ordning eftersom det är hon som får honom att må så dåligt att han bristert och börjar vråla, skrika, hålla hårt, sparka osv.
Då mannen inte ser sin skuld behöver han alltså inte heller känna någon skam för sitt beteende. Skammen lägger han över på kvinnan, hon får även bli hans skambärare. Mannen trycker i kvinnan skam genom att säga att hon är den enda kvinna någonsin som han har behandlat illa, att han aldrig ens varit i närheten att skrika åt en annan kvinna. Han lämnar gärna ut kvinnan till personer som han tidigare varnat henne för eftersom han säger att de skvallrar, är intriganta och har förutfattade meningar. Han talar om för kvinnan hur dessa personer nu ser hur dåligt han mår av henne, att de inte förstår vad han håller på med, att han fortfarande är tillsammans med henne. Kvinnan känner ännu mer skam, viker undan blicken och isolerar sig medan mannen själv vidgar sitt sociala liv mer och mer.
Det gör för ont
Mannen lämnar gärna kvinnan när hon är alldeles avskuren från alla kontakter, är som mest nerbruten och sårbar. Men han kan återkomma som om ingenting har hänt, prata väder och vind, prata och skratta åt något skämt de skrattade åt tillsammans i början av relationen. Han lindar in kvinnan med vackra ord om de minnen de har från i början av deras förhållande, då när han lyfte upp henne till stjärnorna. Kvinnan vill så gärna tro att han nu ska ha förstått och insett att han har gjort fel, att han nu kommer för att visa att han har förändrats och att han inte vill förlora henne. Kvinnan har denna tron som en slags lösning på allt lidande hon känner, att då äntligen ska allt detta andra vara som en slags mardröm som inte var sann. Men en människa förändras inte så fort, varken med eller utan en störning i sin personlighet. Det kan mycket väl vara så att mannen bara vill ha sex med kvinnan för att känna kicken av bekräftelse, att hon finns där för honom fortfarande.
Innan mannen lämnar kvinnan igen, säger han att han inte orkar mer, att de måste gå vidare på var sitt håll. Men redan samma morgon kan han försöka göra något för att kontrollera kvinnan igen för att se om hon fortfarande finns där för honom - eller så försvinner han och dyker upp några månader senare helt oanmäld. När mannen kommer tillbaka kan han be kvinnan att försöka muntra upp honom lite extra eftersom han verkligen behöver det. Under tiden han har varit borta har han roat sig men så har han kanske en liten svacka för stunden som han vill att kvinnan ska försöka trolla bort genom att ge av sig själv till honom. Ge till honom så att han kan blåsa upp sig själv för att sedan lämna henne som en "stor" man.
Att en man väljer att göra kvinnan han säger sig älska illa om och om igen, att han inte väjer för att utnyttja henne, inte ens fast han vet hon kanske under sin barndom varit utsatt för misshandel och/eller sexuella övergrepp är något som gör alldeles för ont för kvinnan att ta in på en gång. Kvinnan försöker i desperation få mannen att förändra sitt beteende genom att förklara ännu mer för honom, lirka och be - allt för att det inte ska vara slutgiltigt så illa som det faktiskt är. Men en man med ett sådant beteende är den sista som kan läka henne, han tillfogar istället ännu fler och djupare sår - utan empati, skuld och skam.
Kvinnor som vänder sig till TuvaForum
En av de vanligaste frågorna som ställs till TuvaForum från kvinnor som har blivit misshandlade av den man de varit/är tillsammans med är:
"Han säger att han är lider och mår jättedåligt, att han ångrar sig och ska gå i terapi om jag kommer tillbaka. Tror ni att han förstår vad han har gjort och kommer han att förändra sig?"
TuvaForums erfarenhet är:
Empati bygger på självkännedom vilket innebär att människor utan empati inte har någon inblick i sig själv, vilket innebär att de inte söker hjälp för att förändra sitt beteende. Tyvärr är det ofta så att män som har ett misshandelsbeteende endast vänder sig till kriscentrum för män och annan slags terapi när han tycker att han själv lider, har en kris eller förlorar något han inte vill förlora (det kan vara kvinnan eller sitt anseende). Han söker alltså inte hjälp för att han inser att han gör kvinnan han är tillsammans med illa (och sannolikt gjort fler kvinnor illa tidigare i sitt liv) och verkligen vill förändra sitt beteende för att det inte ska hända igen.
Är det så att mannen inte vill förlora kvinnan så kan han säga att han ska gå i terapi, kanske gå dit ett par gånger men med största sannolikhet tycker han inte att han behöver hjälp att förändra sitt beteende - för det är nämligen, enligt honom, inte något fel på hans sätt att bete sig eftersom det är kvinnan som har fått honom att må så dåligt. Om han väljer bort kvinnan ur sitt liv så kommer problemet vara löst. Han kommer snabbt söka vidare efter nästa kvinna.
En annan variant är att en man med misshandelsbeteende kan meddela kvinnan han gjort och gör illa att han ska börja i terapi men att det inte handlar om att det skulle vara för hur han behandlar henne eller att han vill förändra sitt beteende, utan det är för att han han ser det som en slags investering i sig själv.
TuvaForums svar är:
Mannens beslut om att gå i terapi ska inte handla om att han gör det för att han ska få kvinnan han misshandlat tillbaka, utan beslutet ska bygga på att han verkligen vill förändra sitt beteendemönster. Att förändra ett beteende kräver insikt, mognad och massor av tålamod och arbete.
Angående män som meddelar att de tänker gå i terapi, inte på grund av att de behandlar en kvinna illa och för att förändra det beteendet, utan för att investera i sig själv - finns det ingen anledning att ge något svar. De är ändå inte intresserade av någon annan (inte på ett normalt och sunt sätt) än sig själv.
TuvaForums råd är att följa upp följande:
Tycker mannen som misshandlat dig fortfarande att det är viktigt att gå i terapi?
Kommer mannen som misshandlat dig att fullfölja en terapi där han verkligen tar tag i sitt beteende, att han misshandlat och gjort dig illa? Kommer han att ha tålamod att lägga ner allt det som krävs att förändra sitt beteende eller kommer han att avsluta terapin och tycka att han är bra som han är och snabbt se sig om efter en ny kvinna?
Kommer mannen som misshandlat dig att visa världen att han nu minsann har träffat en bra kvinna för hon får honom inte att känna sig provocerad, frustrerad, svartsjuk och aggressiv?
Kommer mannen som misshandlat dig återigen lägga skulden för det beteende han hade mot dig på dig?
Kommer mannen som misshandlat dig dyka upp i ditt liv, på ett eller annat sätt, och behandla dig illa ännu en gång?
TuvaForums viktiga information till kvinnor som blivit misshandlade i nära relationer
Så många kvinnor som har blivit misshandlade och illa behandlade av mannen hon varit/är tillsammans med vittnar om att män säger sig aldrig tidigare har behandlat någon kvinna illa och aldrig varit i närheten av att trycka ner och misshandla en fd kvinna. Mannen säger också att ingen annan kvinna har fått honom att må så dåligt och varit så egoistisk och dålig på att kommunicera etc. Men det visar sig, om och om igen, att det mannen säger om detta inte är sant.
När kvinnorna, som trott att de har orsakat mannens lidande, fått kontakt med en fd kvinna/kvinnor till mannen så får höra i princip samma historia som de själva precis har gått igenom med mannen. De får höra hur mannen även har har domderat, skrikit, vrålat, betett sig som ett omoget barn, skrämt och tryckt ner den den fd kvinnan. Hon får höra hur egoistisk han har varit, hur han bara har tänkt på sig själv och det han vill göra, att allt ska gå hans väg, hur han har lämnat ut henne och lierat och intrigerat med nära anhöriga till honom.
Många gånger har de fd kvinnorna gått vidare i livet eftersom det har gått flera år efter det att hon var tillsammans med mannen, kanske är hon omgift med en ny man - men trots detta får de fd kvinnorna gråt i rösten när de berättar hur fruktansvärt mannen fick henne att må, hur han urholkade hennes självkänsla och tro på det som är rätt och riktigt.
Ibland är det inte så att det finns en fd kvinna att prata med, att få bekräftelse av. Då är det viktigt att komma ihåg att alla människors personligheter formas redan när vi är små. Det är alltså inte så du orsakar en annans människas personlighet.
Läs mer här om: Trotssyndrom
Text
Julia
TuvaForum
Mannen vill gärna få kvinnan att tro att han lider
Normalt och sunt empatiska människor använder sig inte av misshandel, framför allt inte mot de personer de säger sig älska. En man som använder sig av misshandelsbeteende visar en störd empatisk förmåga, vilket innebär en bristfällig oförmåga att sätta sig in känslomässigt i hur andra människor känner och hur de mår.
"Likna det vid ett litet barn som inte har mognat och utvecklat empati. Ett litet barn kan slå andra barn utan att koppla det till att det tillfogar ont i någon annan eftersom det inte gör ont i honom själv.
Allt eftersom barnet mognar lär sig barnet vissa beteenden som kopplas till när han/hon ser att någon annan är ledsen. Ajaj, kan barnet säga till den som gråter och sträcka fram en leksak som tröst. Barnet kanske också klappar lite på den som gråter. Barnet har lärt sig hur man beter sig mot någon som har ont och är ledsen, men förstår fortfarande inte känslomässigt.
Här kan du se likheten med vuxna som använder sig av misshandelsbeteende. Då vi på TuvaForum fokuserar på det våld som män utsätter kvinnor för så använder vi oss av liknelsen - En man som har misshandlat en kvinna psykisk, fysiskt och/eller sexuellt kan sträcka fram blommor till kvinnan han gjort illa. Mannen har lärt sig att det är så man ska göra när man har gjort någon ledsen. Men han förstår inte känslomässigt utan det handlar bara om ett inlärt beteende.
Om ett barn följer en sund utvecklingsprocess så kommer det till sist att mogna på så sätt att han/hon inte bara förstår kopplingen utan känner den också. Barnet har utvecklat empati och samvete, har en sund skuld och skamkänsla.
En vuxen människa som inte visar empati och samvete har blivit störd i utvecklingsprocessen. Det är alltså inte beteende som plötsligt blommat upp för att han har mött dig även om han med största sannolikhet försöker intala dig det.
De barn som inte utvecklas normalt i mognadsprocessen gällande empati har svårt att fungera tillsammans med andra barn på ett sunt och smidigt sätt. Det handlar om barn som tänker endast på sig själva utan att integrera andra, alla lekar ska styras av dem till punkt och pricka, det finns ingen förmåga till att kompromissa eftersom den osunda egoismen är i vägen. Minsta lilla motgång och frustration leder till utbrott. De här barnen behöver hela tiden påminnas om och om igen hur man behandlar andra människor, att det är viktigt att behandla andra människor som man själv vill bli behandlad. Det är viktigt att vara en bra kompis, att be om ursäkt om man gör någon illa osv.
Då dessa barn inte känner empati naturligt utan måste lära sig att förstå empati så är det viktigt hur de väljer att bete sig i framtiden som vuxna människor. För även om de har bristen att inte känna så förstår de alltså mycket väl att de gör fel. Men istället väljer många att skrika även som vuxna:
- Jag lider! Det är ditt fel att jag lider för att du...
- Jag mår faktiskt dåligt! Det är ditt fel att jag mår dåligt för att du..
- Gör precis som jag säger! Det är ditt fel att jag mår dåligt som inte...
Hur ska man kunna förstå att en vuxen människa inte kan känna empati?
Självklart är det mycket lättare att förstå när det är ett litet barn som agerar enligt ovanstående. När det kommer till en vuxen människa är det svårare att förstå. Det är peciellt svårt att förstå när en man som har ett förhållande med en kvinna inte ens visar den mest primitiva formen av empati, att inte ha instinkten att sluta visa aggression mot kvinnan när hon är ledsen och rädd. Många kvinnor vittnar om att det vore lättare om en människa med misshandelsbeteende hade horn eller annat slags märke som urskiljer dem - men en människa som inte har en sund empati och väljer att skada andra människor kan se ut precis hur som helst.
Det är svårt att förstå att de ögon man tyckte var vackra, de ögon man sett in i plötsligt blir kalla och elaka, hur munnen man har kysst skriker fula och kränkande ord, hur händerna som har lovat värme och ömhet plötsligt gör illa.
Det är oerhört svårt att ge upp hoppet om att den man är tillsammans med, som man är förälskad och lever tillsammans med, har barn tillsammans med, som man har öppnat sig för och delat så mycket av sin önskningar och drömmar tillsammans med inte är snäll och antagligen aldrig kommer bli genuint snäll heller.
Det är helt normalt att ha svårt att förstå hur en människa kan vara kapabel till att behandla andra människor illa utan dåligt samvete och ånger. Det är därför viktigt att lära sig så mycket som möjligt om olika slags personligheter och dess mönster - samt att ingen besitter makten att förändra en annans människas personlighet.
Perspektiv på lidandet
Kvinnan har kanske under tiden mannen misshandlat henne gått igenom att förlora sitt arbete och inkomst eller har kanske blivit svårt sjuk eller förlorat en nära anhörig - eller varför inte allt ihop på samma gång. Men detta ser mannen inte som kvinnans lidande utan det är hans lidande eftersom allt hon går igenom blir jobbigt för honom. Mannen kan alltså skrika, vråla och kalla kvinnan fula ord, han kan trycka ner henne, ge henne blåmärken, slå sönder saker omkring henne för att han inte orkar mer. Detta kan ske samma vecka hon går igenom alla kriser. Han mår dåligt och känner sig stressad och det är hennes fel!
Då mannen ser det som att kvinnan hämmar hans liv och lycka så kan han bestämma sig för att åka på solsemester, fira högtider med familj och vänner för att säga att kvinnan inte får vara med. Han kan utan dåligt samvete skrika när hon håller på att skaka sönder att hon ska veta att hon är helt ensam i världen, att hon inte har en enda människa. Om kvinnan orkar samla kraft för att säga att hon inte vill vara tillsammans med mannen längre vänder han ofta på en sekund. Då kan han komma till henne, lägga sig nära och viska om kärleken och prata om "VI" - för att sedan lämna henne igen och prata om "JAG".
Känner ingen skuld och skam - därför heller inget lidande
Människor som misshandlar känner ingen sund skuld och skam. En man som misshandlar kvinnan han är tillsammans med lägger över (projicerar) sin skuld för sitt beteende på kvinnan. Kvinnan får bära på skulden som han själv inte vill hantera och blir hans skuldbärare. Han tycker att detta är i sin ordning eftersom det är hon som får honom att må så dåligt att han bristert och börjar vråla, skrika, hålla hårt, sparka osv.
Då mannen inte ser sin skuld behöver han alltså inte heller känna någon skam för sitt beteende. Skammen lägger han över på kvinnan, hon får även bli hans skambärare. Mannen trycker i kvinnan skam genom att säga att hon är den enda kvinna någonsin som han har behandlat illa, att han aldrig ens varit i närheten att skrika åt en annan kvinna. Han lämnar gärna ut kvinnan till personer som han tidigare varnat henne för eftersom han säger att de skvallrar, är intriganta och har förutfattade meningar. Han talar om för kvinnan hur dessa personer nu ser hur dåligt han mår av henne, att de inte förstår vad han håller på med, att han fortfarande är tillsammans med henne. Kvinnan känner ännu mer skam, viker undan blicken och isolerar sig medan mannen själv vidgar sitt sociala liv mer och mer.
Det gör för ont
Mannen lämnar gärna kvinnan när hon är alldeles avskuren från alla kontakter, är som mest nerbruten och sårbar. Men han kan återkomma som om ingenting har hänt, prata väder och vind, prata och skratta åt något skämt de skrattade åt tillsammans i början av relationen. Han lindar in kvinnan med vackra ord om de minnen de har från i början av deras förhållande, då när han lyfte upp henne till stjärnorna. Kvinnan vill så gärna tro att han nu ska ha förstått och insett att han har gjort fel, att han nu kommer för att visa att han har förändrats och att han inte vill förlora henne. Kvinnan har denna tron som en slags lösning på allt lidande hon känner, att då äntligen ska allt detta andra vara som en slags mardröm som inte var sann. Men en människa förändras inte så fort, varken med eller utan en störning i sin personlighet. Det kan mycket väl vara så att mannen bara vill ha sex med kvinnan för att känna kicken av bekräftelse, att hon finns där för honom fortfarande.
Innan mannen lämnar kvinnan igen, säger han att han inte orkar mer, att de måste gå vidare på var sitt håll. Men redan samma morgon kan han försöka göra något för att kontrollera kvinnan igen för att se om hon fortfarande finns där för honom - eller så försvinner han och dyker upp några månader senare helt oanmäld. När mannen kommer tillbaka kan han be kvinnan att försöka muntra upp honom lite extra eftersom han verkligen behöver det. Under tiden han har varit borta har han roat sig men så har han kanske en liten svacka för stunden som han vill att kvinnan ska försöka trolla bort genom att ge av sig själv till honom. Ge till honom så att han kan blåsa upp sig själv för att sedan lämna henne som en "stor" man.
Att en man väljer att göra kvinnan han säger sig älska illa om och om igen, att han inte väjer för att utnyttja henne, inte ens fast han vet hon kanske under sin barndom varit utsatt för misshandel och/eller sexuella övergrepp är något som gör alldeles för ont för kvinnan att ta in på en gång. Kvinnan försöker i desperation få mannen att förändra sitt beteende genom att förklara ännu mer för honom, lirka och be - allt för att det inte ska vara slutgiltigt så illa som det faktiskt är. Men en man med ett sådant beteende är den sista som kan läka henne, han tillfogar istället ännu fler och djupare sår - utan empati, skuld och skam.
Kvinnor som vänder sig till TuvaForum
En av de vanligaste frågorna som ställs till TuvaForum från kvinnor som har blivit misshandlade av den man de varit/är tillsammans med är:
"Han säger att han är lider och mår jättedåligt, att han ångrar sig och ska gå i terapi om jag kommer tillbaka. Tror ni att han förstår vad han har gjort och kommer han att förändra sig?"
TuvaForums erfarenhet är:
Empati bygger på självkännedom vilket innebär att människor utan empati inte har någon inblick i sig själv, vilket innebär att de inte söker hjälp för att förändra sitt beteende. Tyvärr är det ofta så att män som har ett misshandelsbeteende endast vänder sig till kriscentrum för män och annan slags terapi när han tycker att han själv lider, har en kris eller förlorar något han inte vill förlora (det kan vara kvinnan eller sitt anseende). Han söker alltså inte hjälp för att han inser att han gör kvinnan han är tillsammans med illa (och sannolikt gjort fler kvinnor illa tidigare i sitt liv) och verkligen vill förändra sitt beteende för att det inte ska hända igen.
Är det så att mannen inte vill förlora kvinnan så kan han säga att han ska gå i terapi, kanske gå dit ett par gånger men med största sannolikhet tycker han inte att han behöver hjälp att förändra sitt beteende - för det är nämligen, enligt honom, inte något fel på hans sätt att bete sig eftersom det är kvinnan som har fått honom att må så dåligt. Om han väljer bort kvinnan ur sitt liv så kommer problemet vara löst. Han kommer snabbt söka vidare efter nästa kvinna.
En annan variant är att en man med misshandelsbeteende kan meddela kvinnan han gjort och gör illa att han ska börja i terapi men att det inte handlar om att det skulle vara för hur han behandlar henne eller att han vill förändra sitt beteende, utan det är för att han han ser det som en slags investering i sig själv.
TuvaForums svar är:
Mannens beslut om att gå i terapi ska inte handla om att han gör det för att han ska få kvinnan han misshandlat tillbaka, utan beslutet ska bygga på att han verkligen vill förändra sitt beteendemönster. Att förändra ett beteende kräver insikt, mognad och massor av tålamod och arbete.
Angående män som meddelar att de tänker gå i terapi, inte på grund av att de behandlar en kvinna illa och för att förändra det beteendet, utan för att investera i sig själv - finns det ingen anledning att ge något svar. De är ändå inte intresserade av någon annan (inte på ett normalt och sunt sätt) än sig själv.
TuvaForums råd är att följa upp följande:
Tycker mannen som misshandlat dig fortfarande att det är viktigt att gå i terapi?
Kommer mannen som misshandlat dig att fullfölja en terapi där han verkligen tar tag i sitt beteende, att han misshandlat och gjort dig illa? Kommer han att ha tålamod att lägga ner allt det som krävs att förändra sitt beteende eller kommer han att avsluta terapin och tycka att han är bra som han är och snabbt se sig om efter en ny kvinna?
Kommer mannen som misshandlat dig att visa världen att han nu minsann har träffat en bra kvinna för hon får honom inte att känna sig provocerad, frustrerad, svartsjuk och aggressiv?
Kommer mannen som misshandlat dig återigen lägga skulden för det beteende han hade mot dig på dig?
Kommer mannen som misshandlat dig dyka upp i ditt liv, på ett eller annat sätt, och behandla dig illa ännu en gång?
TuvaForums viktiga information till kvinnor som blivit misshandlade i nära relationer
Så många kvinnor som har blivit misshandlade och illa behandlade av mannen hon varit/är tillsammans med vittnar om att män säger sig aldrig tidigare har behandlat någon kvinna illa och aldrig varit i närheten av att trycka ner och misshandla en fd kvinna. Mannen säger också att ingen annan kvinna har fått honom att må så dåligt och varit så egoistisk och dålig på att kommunicera etc. Men det visar sig, om och om igen, att det mannen säger om detta inte är sant.
När kvinnorna, som trott att de har orsakat mannens lidande, fått kontakt med en fd kvinna/kvinnor till mannen så får höra i princip samma historia som de själva precis har gått igenom med mannen. De får höra hur mannen även har har domderat, skrikit, vrålat, betett sig som ett omoget barn, skrämt och tryckt ner den den fd kvinnan. Hon får höra hur egoistisk han har varit, hur han bara har tänkt på sig själv och det han vill göra, att allt ska gå hans väg, hur han har lämnat ut henne och lierat och intrigerat med nära anhöriga till honom.
Många gånger har de fd kvinnorna gått vidare i livet eftersom det har gått flera år efter det att hon var tillsammans med mannen, kanske är hon omgift med en ny man - men trots detta får de fd kvinnorna gråt i rösten när de berättar hur fruktansvärt mannen fick henne att må, hur han urholkade hennes självkänsla och tro på det som är rätt och riktigt.
Ibland är det inte så att det finns en fd kvinna att prata med, att få bekräftelse av. Då är det viktigt att komma ihåg att alla människors personligheter formas redan när vi är små. Det är alltså inte så du orsakar en annans människas personlighet.
Läs mer här om: Trotssyndrom
Text
Julia
TuvaForum
Till sidans topp