TuvaForum - Varför finns längtan kvar

Varför finns längtan kvar

Det mest plågsamma i processen efter att ha brutit upp från någon som gjort mycket illa är ofta dragkampen mellan förnuftet och känslorna. Det ligger mycket skam i att känna längtan efter någon som har gjort illa eftersom det är en känsla som inte går ihop med ett förnuftigt resonemang.

De flesta människor har en önskan om äkta möten med andra människor i ömsesidig respekt. Kärlek är att mötas i omsorg om varandra. I förälskelse och kärlek öppnar människor sig för varandra och i detta uppstår en känsla av att vara genuint älskad vilket är en mycket förlösande känsla.

I en sund relation kan man berätta om erfarenheter och upplevelser utan att vara rädd för att det ska utnyttjas och användas emot en. Det handlar om kärlek och omsorg, vilket grundar sig på att två sunda människor som älskar varandra vill att den andre ska må så bra som möjligt.

Men i en osund relation så kommer den osunde att utnyttja den information han fått om den andres erfarenheter och haka sig fast i såren. Detta är en mycket effektiv metod för att stärka sin känsla av kontroll och makt. Detta handlar alltså inte om kärlek och omtanke, utan om en människa som har beslutat sig för att kalla sitt omoraliska beteende för kärlek - att behålla sitt ego intakt. Det finns alltså ingen känsla av att den andre ska må så bra som möjligt eller att "Vi" ska må så bra som möjligt - utan det handlar om att "Jag" ska må så bra som möjligt.

För att din självkänsla och din syn om vad som är rätt och fel ska skakas om ordentligt, allt för att du ska inordna dig under den osundes snedvridna referensramar om vad som är rätt och fel, så kommer den som är osund att angripa det du har anförtrott åt honom. Han kommer att utnyttja de erfarenheter du har delat med dig av, han kommer att öppna upp gamla sår och därmed också skapa nya sår. När du berättar hur illa han gör dig så kommer han helt kallt att fortsätta. Det blir mycket att hantera och alldeles för smärtsamt att ta in på en gång.

Att vakna upp i detta är som att kraschlanda men att trots detta försöka hitta en lösning..

"Det var nog inte fel på planet för det verkade vara i helt perfekt skick när jag gick ombord - det måste vara något annat som är fel. Om jag bara gör si och så, då ska jag nog kunna få det att starta och flyga igen."

Men faktum är att du gick ombord på fel plan.
Du kommer tyvärr att få stå som ensam ansvarig på kraschlandningen eftersom den som är osund kommer att slå ifrån sig allt ansvar och ge dig all skuld.

Olycksplatsen är traumatisk. Ingenting var som det verkade vara och framtidstron är allvarligt hotad. Det infinner sig snabbt ett försvar som bygger på att förtränga det hemska som hänt och istället försöka lappa, limma och laga så att allt blir bra igen. Detta är för att slippa ta in det som verkligen har hänt och därmed också ta in smärtan av att ha blivit utnyttjad, sviken, lurad och ta tag i det mest smärtsamma - att det som var, inte var kärlek.

Det gör ont att det som man trodde var äkta, fint och kärlek inte blivit annat än till en smutsig bild av utnyttjande, maktutövande och misshandel. I sin kamp om att hålla ångesten borta splittas upplevelserna upp i olika delar.

- "Den fantastiska planeringen inför resan"
- "Den traumatiska kraschlandningen"

Det är på så sätt det går att prata om stunder av innerlig närhet, underbara ögonblick, roliga stunder fast det finns stora mörka händelser som egentligen överskuggar allt detta. Det tar sin tid att giltiggöra allt detta mörka och ångestfyllda.

När kvinnan tar mod till sig och berättar kommer hon sannolikt att överväldigas av olika slags känslor som skam och skuld vilket kommer att öka hennes ångest. Så från att ha berättat något hemskt hon utsatts för så kommer hon att göra en spitt och vilja prata om det som var bra - allt för att hålla det onda, mörka och plågsamma borta. Det som var bra blir laddat med så extra mycket positiva känslor då det är en sådan kontrast till det hemska. Den person som lyssnar kan ha mycket svårt att förstå och följa resonemanget och känslosvängarna eftersom hon ser helheten utifrån. Bemötandet kvinnan får när hon berättar om sina upplevelser är mycket viktigt och att det finns förståelse för den här problematiken. Kvinnan kommer nämligen pendla mellan ytterligheter innan hon får ihop sammanhangen igen. Traumatiseringen har inneburit att kvinnan känner det som att ingenting i hennes liv hänger ihop eller samverkar. Kvinna måste komma dit att hon inte tror att mannen "Strange case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde" är två personer utan en och samma person.

Kvinnan behöver bekräftelse på vad hon har upplevt och hon behöver information om den problematik det utgör när en person som vill kontrollera och ha makt över en annan människa har lyckats haka fast. Kvinnan får sedan i den takt hon kan ta in det hon kan, lägga samman och få ihop en bild som gör att hon kan få en klar bild av det som hände och hur hon ska handla när hon möter en människa med en liknande personlighet igen. I allt detta ska hon också läka och våga komma nära människor och känna tillit igen. Det är inget litet projekt.

När våldet kommer nära
Det är viktigt att komma ihåg att de flesta människor har en väldigt stark tro på det goda, att vilja tro det bästa om människor - hoppet om välvilja och godhet är ofta det sista som överger människan och INTE alltså endast något som upplevs av kvinnor som gjorts illa av sina män. Människor som tror på det goda kan vara mycket attraktiva för de människor som inte har samma tro på godhet. Till en början kommer de att lyfta upp den andra för sina goda egenskaper och fina sätt "Vad fin och behaglig du är!" för att sedan vända och nedvärdera "Du är så korkad och naiv att du får skylla dig själv att du blir utsatt".

Detta att människor gör varandra väldigt illa sker inte bara i relationer där män misshandlar kvinnor utan det är något kan ske i alla relationer och i alla sammanhang.

Det är lättare för människor att se våld som inte sker "här". Våld som inte sker i vårt land eller i en social miljö som liknar vår egen. Det finns bilder både i TV och i tidningar, ofta närbilder på lidande människor, lemlästade människor - men allt detta är långt borta och det är "monster" långt borta som har kunnat göra sådana fruktansvärda handlingar. Men det är inte "monster" utan människor. Människor har i alla tider varit som de är idag, sunda och icke sunda, samt alla dess nyanser där emellan. Men att det händer i vårt land, i vår stad är svårt att förstå. Det är framför allt väldigt svårt att ta in att det sker i "mitt" hem.

Självklart är det svårt att ta in att personen som ligger bredvid dig med varm blick och mjuka händer som säger att han älskar dig, är samma person som en stund senare blir mörk i ögonen, som kallt vänder sig ifrån dig för att sedan raskt vända om och slå dig. Hur kan han som känner dig, som vet allt om ditt innersta, som vill dela sitt liv med dig - hur kan han vara samma person som vrålar att du är en idiot och slampa och att han inte vill vara tillsammans med dig. Hur kan personen som varit kärleken personifierad ta sina händer som varsamt har smekt dig för att plötsligt hålla fast dig så hårt att det formas flera blåmärken. Hur ska du kunna förstå att detta har hänt när han en sedan är varm igen och lyfter dig upp över stjärnorna och säger att du är kvinnan i hans liv.
Innan du har fått ihop sammanhangen i världen som vänts upp och ner så kommer du att vara inne i hans värld och växlingar. I processen efter att du har lämnat kommer du fortfarande pendla mellan dessa, speciellt om kontakten inte är bruten. Han kommer dyka upp på ett eller annat sätt och spela på något som slår an det som väckte din kärlek och åtrå för honom men han kommer garantera också svänga över till andra ytterlighet där han direkt efter kan visa dig kyla och lämna dig. Då är det lätt att känna sig exakt så dum och naiv som han har anklagat dig för att vara. "Hur kunde jag tro på honom igen?" Men det är inte du som är dum, det är en annan människa som utnyttjar det i dig som han kunde få och ta till vara på - Din kärlek och det hopp om honom som god. Men han skriver dig om och om på näsan vem han är och vilken personlighet han har. När du har tagit in det så kommer din kärlek för honom inte finnas kvar, inte hoppet om honom som god heller. Du kommer se honom som han är och då kommer du inte ladda honom med känslor som är kopplade med åtrå och längtan. Då har du tagit dig igenom och klippt det känslomässiga bandet.

Det går inte att trolla bort sina erfarenheter, det som har gjort ont har gjort ont och det kommer perioder eller stunder i livet när det hugger till. Så när längtan över det fina kommer över dig eller smärtan över hur illa du behandlades, så är det dina minnen och erfarenheter som dyker upp utan sammanhang. Ju stadigare du står, ju mer sunda människor du omger dig med och ju mer din självkänsla byggs upp så kommer du dina minnesbilder och erfarenheter inte vara så lockande eller skrämmande för dig.

Kanske kan du då också lösgöra dig från skammen över att den du älskade försökte överföra något så skevt på dig. Kanske kan du låta skammen vara där den hör hemma och inte heller ta så hårt på människor framöver "dömer" och säger sig inte förstå hur du kunde och kan känna si eller så. Det viktiga, det mest viktiga av allt, är att du vet och förstår ditt sammanhang och omger dig med människor som är sunda och får dig att må bra.

Text
Julia
TuvaForum