Kvinnors rättigheter

Kvinnors rättigheter ses inte självklart som mänskliga rättigheter. Att innefatta den privata sfären i rättighetsbegreppet har mötts av motstånd, inte minst med argumentet att staten inte ska blanda sig i hem och privatliv - det anses vara en familjeangelägenhet.

Om du i dagsläget känner att samhället inte tar det du har varit utsatt för på allvar så kan det vara bra att läsa det här. Här får du en bakgrund till varför synen på våld mot kvinnor i en relation ses av många i samhället med "fel glasögon." Kan också vara bra för dig att du vet vilka dina rättigheter är och påtala dem när samhället "glömmer" bort dem.

Historiskt sett har mäns makt över och rätt till kvinnors liv, kropp och sexualitet ofta varit självklar, vilket även innefattat rätten att utöva våld mot sin hustru. Kvinnor har varit mannens egendom. Trots att det har skett stora förändringar när det gäller lagstiftning om mäns våldsbrott mot kvinnor, lever i hög grad föreställningen om mäns överordning och rätt till kvinnors kroppar och sexualitet kvar.

Först i slutet 1800-talet uppmärksammades hustrumisshandel
I kampen för kvinnors rättigheter har fokus legat på andra frågor än våld mot kvinnor. Det har handlat om frågor som rösträtt, anställning utanför hemmet, rätt till utbildning eller fullvärdigt medborgarskap. Först på slutet av 1800-talet uppmärksammade engelska och amerik-anska kvinnor hustrumisshandel (1864 avskaffades lagen om husaga och lagen erkände våld och våldtäkt inom äktenskapet som ett brott) som en social och politisk fråga. Då var ofta en allmän uppfattning om mäns våld att det var sammankopplat med alkohol eller en inneboende underlägsenhet hos invandrare och fattiga. Kvinnosakskvinnor gjorde dock en annan tolkning av problemet. De såg våld mot kvinnor som en följd av maktobalansen mellan könen i just detta att kvinnan ansågs vara mannens egendom.

Under första världskriget avstannade kampen för kvinnors rättigheter
Kampen för kvinnors rättigheter och kampen för att uppmärksamma våld mot kvinnor avstannade till stor del under första världskriget. Under andra världskriget, då vidden av nazisternas brott inte längre gick att blunda för, började världssamfundet fokusera på mänskliga rättigheter. Men i denna diskussion ansågs kvinnor inte ha särskilda behov eller intressen som en följd av ett ojämnställt samhällssystem. Inga politiska åtgärder vidtogs därför inte för att bekämpa våldet mot kvinnor. Det var inte förrän i slutet av 1900-talet som mäns våld mot kvinnor på allvar kom upp på agendan.

FN:s fokus på kvinnomisshandel kom först 1985
1985 hade FN för första gången fokus på våld mot kvinnor. Uppmärksamheten hängde samman med ett årtionde av kämpande från olika kvinnorörelser världen över. Motståndet mot att lyfta fram fråga var dock fortfarande stort då många hävdade att mäns våld mot kvinnor inte uppfattade som en offentlig fråga. Våld mot kvinnor betraktades fortfarande inte som en överträdelse av mänskliga rättigheter i enlighet med 1979 års konvention. 1989 inkluderades konventionen att även inkludera våld mot kvinnor. 1992 betonar även konventionen att könsrelaterat våld är en form av diskriminering som kränker kvinnors mänskliga rättigheter. Konventionen omfattar även våld inom både privat och offentlig sfär och att stater måste genom lagstiftning och andra åtgärder förebygga våld mot kvinnor och rapportera vilka åtgärder som vidtagits.

1993 - FN definierade inte länge kvinnomisshandel som en privat angelägenhet
Under världskonferensen om mänskliga rättigheter 1993 uttryckte regeringarna en enighet kring att våld mot kvinnor är en viktig fråga och att våldet handlar om en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter. Men problemet gällde fortfarande ännu hur våld i hemmet, det vill säga på privat mark, skulle ses som brott mot de mänskliga rättigheterna. En dominerande del av delegaterna ansåg att detta våld inte var något som staten skulle definiera och reglera. Detta synsätt är ju en motsättning till innehållet i den antagna allmänna rekommendationen - ändå ses konferensen i Wien 1993 som ett första steg mot en sammansmältning av den privata och offentliga sfären. Senare samma år Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor och FN:s generalförsamling. Våld definieras inte längre som en privat angelägenhet och begränsas inte heller till att omfatta endast fysiskt våld. Även sexuellt och psykiskt våld (innefattar bland annat hot) ingår här.

1994 tillsattes, av FN, en speciell rapportör, vars uppgift var att samla information och föreslå åtgärder i syfte att eliminera våld mot kvinnor. År 1995 hölls ytterligare en kvinnokonferens, denna gången i Beijing, och våld mot kvinnor gjordes till en central del av den handlingsplan som togs fram.