Fysisk misshandel
"Misshandel - det är ju riktigt stryk det". "Jag har aldrig för talat om det för någon. Jag har skämts så. Jag har aldrig kunnat tänka mig in i den situationen - som en som blir slagen..." Vår lagstiftning talar om misshandel som "uppsåtligt tillfogande av kroppsskada, sjukdom eller smärta, försättande i vanmakt eller liknande tillstånd." Listan på olika uppfattningar om vad misshandel är och vilka handlingar som bör räknas dit är lång. Här är några exempel: Exempel på fysiska skador efter mäns misshandel av kvinnor - Blåmärken på kroppen eller i ansiktet (vanligt med greppmärken på armarna) - Tappat hår - Blått öga - Skärsår på kroppen eller i ansiktet ( t ex skärsår av kniv, glasflaska, dricksglas) - Brännskador på kroppen - Bruten arm, brutet ben, brutna fingrar - Missfall efter sparkar, slag, blivit omkullkastad - Minneslucka eller medvetslöshet - Inre skador - Utslagna eller skadade tänder - Illamående och kräkningar - Blödande sår på kroppen eller i ansiktet - Brutna revben - Spräckt läpp - Vrickad eller stukad handled eller vrist - Någon kroppsdel ur led, t ex en axel - Knäckt näsa, käke eller kindben Det är stor skillnad på misshandel och bråk Inte många ser det fysiska våldet i en relation som just fysiskt våld, utan snarare som att de har varit inblandade i ett bråk. Men det är en stor skillnad på bråk och våld. Begreppet misshandel betecknar att det finns en förövare (som har makten och övertaget) och ett offer (som är maktlös och underlägsen) i våldshändelsen. Ansvaret för det som hänt faller på förövaren. Någon ömsesidighet mellan offer och förövare existerar inte, och därför inte heller något delat ansvar. Bråk är ju inte det vi önskar oss i en relation men som de flesta vet är det ju ändå en del av livet. Ett bråk är en ömsesidig händelse som inbegriper två eller flera personer. Någon tydlig rolluppdelning i offer och gärningsman finns inte. En person står inte för 100 % av ansvaret för det inträffade eftersom bråk förutsätter någon form av delat ansvar mellan dem som bråkar. När en man benämner våldshandlingen mot en kvinna som ett "bråk" får han det att låta som en ganska vardaglig händelse som båda har ansvar för. Han lägger ingen vikt vid det faktum att han har utsatt henne för våld som inte inneburit någon som helst ömsesidighet utan endast präglad av hans dominans och hennes underläge. Skulle kvinnan säga att hon blivit misshandlad säger han att hon överdriver, försöker skjuta över skulden på henne som hela tiden gör småsaker stora. Kvinnan blir förvirrad, tänker att det är hon som överreagerar och försöker glömma. En kvinna som utsätts för misshandel i sin relation försöker få kontroll över farligheten. Hon försöker återta någon slags makt i sitt liv genom att bryta vanmakten. Kvinnan får bära ansvaret för att inte drabbas igen. Kvinnan tvingas till en ständig vaksamhet på mannens sinesstämningar, hennes vardag i hemmet kan bli likt att gå på ett minfält, hon vet aldrig när det smäller till, när mannen känner sig triggad och blir arg. Kanske har de haft det jättebra, allt har känts lugn en tid och kvinnan tror att nu äntligen ska allt blir bra men så händer något och så faller allting samman igen. Kanske är det så att han inte bara går rakt fram och slår henne, utan börjar bråka om något och lägger skuld på henne. När kvinnan försöker förklara sig eller kanske blir helt tyst så börjar han knuffa henne, så tycker han att de har ett "vanligt" bråk medan det är ytterst plågsamt för kvinnan - speciellt om han har utsatt henne för hot och våld tidigare för då vet hon vad han är kapabel till. En man kan ge beskrivningen av misshandeln så här efter att polisen träffat hans fd fru med uppsvullet ansikte och märken efter sparkar på benen: "Varför skulle hon dra in polisen, ni borde väl ha annat att göra? Det här är överhuvudtaget inte en polissak, det är en familjeangelägenhet. Visst, vi bråkade och jag är ledsen att det hände, men hon får verkligen ta på sig sin del av skulden. Hon kan vara väldigt provocerande och aggressiv. Hon ville slänga ut mig från sitt hem då vi lever separerade. Jag vill inte bo där för hon kan vara himla tjatig. Visst, det är hennes hem men det är ju faktiskt min familj. Jag har inget emot henne och jag älskar barnen." Kvinnan kan ge en beskrivning av misshandeln så här: "Min före detta man dök upp här och jag sade att jag inte ville träffa honom, men han sa att han ville träffa barnen. Klockan var vid tio på kvällen och jag sade att de hade gått och lagt sig. Jag bad honom att ge sig iväg och stängde dörren. Han började svära och skrika och parka på dörren. Sedan bönade och bad han mig att öppna och var så förtvivlad. Så jag släppte in honom. Det var dumt, jag vet det, men jag skämdes för grannarna för han skrek så i trappan. Han kom in och var lugn och jag frågade vad han ville. Jag försökte förklara att han inte kunde dyka upp så här i mitt hem och han anklagade mig för att ha en annan man. Jag försökte få ut honom från lägenheten, det var då han slog mig. Sen gick han." TuvaForums erfarenhet av samtal och möten med tjejer/kvinnor som har blivit utsatta för fysisk De som vänder sig sig till TuvaForum säger, att om det vi berättar om är misshandel då har de ju själva blivit misshandlade. Många låter förvånade, som att de inte har tänkt på det tidigare, att de faktiskt är kvinnor som är utsatta för misshandel. Anledningen till att de är inne här på forumet, söker på nätet angående misshandel är ofta att de vet ju att de inte är i en sund relation, men att se sig själv som misshandlad är svårt. Många kvinnor har väldigt svårt att identifiera sig i rollen som misshandlad kvinna, hon är ju så mycket mer och kanske känns inte misshandeln så allvarlig eftersom hon inte är blåslagen. Men kvinnor som inte anser sig vara misshandlade kan sedan sätta ord på det som har hänt och berättar då att de har blivit slagna i huvudet och fått gå till läkare för hjärnskakning. De har blivit knuffade och fått nyckelbenet brutet. De berättar om att de har blivit tvingade till sex, även analt vilket har skadat dem. De berättar om örfilar och att de har blivit spottade i ansiktet. De berättar om knuffar som gjort att de ramlat nerför trappor. De har blivit skallade. De har blivit kallade för hora, fitta och luder. Den här sortens behandling har de utsatts för av männen de haft en relation till. När man frågar dessa kvinnor om de tycker att det här är rätt, att det är så man behandlar den tjej/kvinna man är tillsammans med så tycker de självklart inte det. Men att se sig som misshandlad är fortfarande svårt att ta in. Kanske en kvinna svara så här: "Nej, det är ju inte rätt men vem skulle bry sig om jag kom till polisen och sa att min pojkvän boxade mig i magen när han blev arg. Det är ju inget som syns och det räcker ju att han nekar så är det gjort till ingenting. Då är det ju man själv som får stå där igen och känna sig sviken eftersom ingen bryr sig och dessutom kommer min fd pojkvän sprida ut att jag är en tjej som ljuger. Han skulle verkligen skämmas om det kom ut, att han är en sådan som slår sin tjej." En kvinna kanske berättar så här: "Min sambo ger mig örfilar, inte ofta men när vi har bråkat extra mycket så göra han det eftersom han då vet att diskussionen/bråket avstannar.Jag blir ju ledsen och rädd då, vet att ett ord till så smäller det mer. Men i det stora hela är det ändå ok i vår relation utan det är just i dessa lägena som det urartar. Jag tror inte att socialtjänsten skulle vilja försöka hjälpa mig att ta mig ur relationen - de skulle väl bara se det som våra familjeproblem och det är något vi får lösa på egen hand. Men grejen är den att jag har sett hans ögon när han slår mig - jag vet vad han är kapabel till under ytan som ser mycket bra ut. Men den sidan kommer han aldrig att visa någon utomstående, så jag vet att det inte finns någon hjälp att få." När vi frågar om kvinnorna ser sina män som misshandlare säger de alla så här: "Nej, han är ingen misshandlare, absolut inte någon sådan där typisk misshandlare." En kvinna berättar: "Min man är social och väldigt omtyckt på jobbet. Han är ju inte alltid elak mot mig utan tvärtom väldigt omtänksam och vi har väldigt roligt ihop många gånger. Men när det kör ihop sig, när han är stressad så blir det för mycket och han har liksom inget tålamod då. Han tappar kontrollen." När vi frågar om hennes man brukar tappa kontrollen och slå sina arbetskamrater på jobbet också, eller slå någon på stan, eller kvinnan i kassan i affären då det är lång kö och han är stressad - då säger hon: "Nej, så klart att han inte gör". Hon är tyst en stund och sedan blir hon ledsen och säger: "Jag vet, det är fel, men det är så svårt att förstå, att någon som är normal och fin i ena stunden kan förändras så. Det gör så ont att han slår mig för jag älskar ju honom verkligen och vill att vi ska ha det bra." Våldet förringas Det mest utmärkande kännetecknet för misshandel enligt kvinnan är att mannan befunnit sig i ett tydligt överläge. Kvinnan har inte kunnat påverka situationen då han har misshandlat henne fysiskt. Det upprepade fysiska våldet knäcker kvinnan psykiskt. Men kvinnorna själva ser ofta sig inte riktigt misshandlade förrän de är riktigt knäcka fysiskt. Ofta går kvinnans tankar fram och tillbaka. Hon tycker aldrig att det hon utsätts för är ok men hon förmindskar ofta det hon varit med om, precis som hennes man gör. Tyvärr förmindskar även samhället misshandeln. Har kvinnan kommit så långt att hon anmäler misshandeln så kan hon räkna med att hennes anmälan läggs underst i en hög av anmälningar och inte kommer att prioriteras. Med stor sannolikhet kommer anmälan inte gå vidare utan kommer att läggas ner - och kvinna får ännu en gång bekräftelse på att misshandeln hon utsatts för inte var så farlig. "I början slog han mig inte utan han var mer försiktig i sina bråk. Han knuffade mig och längre fram så gav mig kanske en örfil. Men sedan blev det värre. Han knuffade mig så jag ramlade baklänges ner i golvet. Han satte sig på mig men slog mig aldrig med knytnävarna utan mer dunkade mina händer i golvet, kanske någongång mitt huvud också. Men det var aldrig sådan misshandel man läser om i tidningar, att kvinnan fick knytnävsslag i ansiktet och att han sparkade henne när hon låg ner. Något sådant har aldrig hänt mig så jag kände aldrig att jag var misshandlad, inte så där på riktigt. Men samtidigt visste jag ju att han var våldsam, jag ville ju inte berätta för någon, skämdes över att det var så det gick till hemma hos oss när ingen såg. När han sedan tog strypgrepp på mig så tänkte jag att om jag inte är misshandlad - vad är jag då?" Mannens" logiska" grunder till våldet Män som slår kvinnor anser ofta att kvinnan inte har rätt att argumentera, förhandla eller diskutera med dem. Om kvinnan gör det så uppfattas hon som besvärlig och som ett hot mot deras auktoritet. Våld använs då ofta för att få slut på diskussionen, för att återupprätta den manliga auktoriteten och för att hindra kvinnan att sätta ord på sina åsikter. "Ibland tar hon inte ett nej som ett svar. Ibland bara fortsätter hon bråka i evigheter om olika saker och jag har brustit och slagit henne så hon borde veta när hon ska hålla tyst. Hon vet att jag blir arg när jag sitter och biter ihop tänderna..." Svartsjuka: En gång sa hon något om en fd pojkvän och det gjorde mig verkligen förbannad att hon inte visade mig respekt. Manlig auktoritet: Jag ville visa henne vem som bestämmer för hon ska inte tro att hon kan hålla på som hon gör. Sociala aktiviteter: Hon skulle ut med sina vänner och jag tycker att hon kan visa att hon inte behöver springa ute jämt. Barn: Hon daltar med barnen hela tiden och bryr sig inte hälften så mycket om mig. Sex: Om hon hade låtit mig göra det (ha sex) hade jag inte tvingat eller slagit henne. Alkohol: Om jag skulle sluta dricka hade jag aldrig gjort henne illa, det är bara när jag dricker som jag slår henne, det är bara så det är. Jag vet inte vad jag gör då. Pengar: Jag tyckte att jag kanske hade rätt till det eftersom jag trodde att hon hade gjort av med för mycket pengar. Ansvarstagande I arbetet med att bekämpa kvinnomisshandel så spelar frågan om ansvar en stor roll. Det är tyvärr undantag snarare än regel att män tar ansvar för det våld de själva utövar och därför är det mycket viktigt att rättsväsendet med kraft och tydlighet avkräver män ett ansvar för sina våldshandlingar - och därmed markerar att det inte accepterat att utsätta en annan människa för våld, vare sig kvinnor, barn eller andra män. Här är några frågor du kan ställa till dig själv eller till någon du misstänker blivit utsatt för fysisk misshandel
|
