Det har länge funnits en outtalad grunduppfattning om att man är skyldig att förlåta, att den som förlåter är kärleksfull och god, att det är nödvändigt att förlåta för att kunna gå vidare med sinnesro. Men fler och fler är av uppfattningen att det finns situationer när det inte är lämpligt att förlåta, som vid misshandel och sexuella övergrepp. Det kan vara tvärtom skadligt att ständigt förlåta någon som visar brist på insikt och inte tar på sig ansvaret för det som hänt. Det är inte förlåtelse en misshandlad kvinna behöver fokusera på utan hur hon ska kunna frigöra sig.

Ansvarstagandet är väsentligt när man talar om förlåtelse. Förlåtelse innebär inte att man befrias från sitt ansvar, tvärtom. Syftet med förlåtelse är att den förlåtne ska förstå vad han har gjort och vara villig att ta detta ansvar på allvar. 

De män som misshandlar visar brist på insikt och tar därför inte på sig ansvaret för det som hänt. Det finns ingen förståelse för att faktiskt ha skadat kvinnan. Mannen som behandlar kvinnan illa om och om igen har ofta svårt att förlåta kvinnan, även för små saker, men oroande lätt att förlåta sig själv. Kvinnan däremot förlåter ofta mannen om och om igen medan hon har mycket svårt att förlåta sig själv. 

Förlåtelse i sunda relationer 
I sunda relationer förekommer aldrig misshandel men i alla förhållande förekommer händelser som gör att man behöver be om förlåtelse och behöver bli förlåten. Förlåtelse fungerar som ett socialt smörjmedel men är aldrig något man bara ger utan vidare, utan en aktiv process som måste få ta tid. Om man förlåter för lättvindigt tar man inte sitt eget värde på allvar.

Att förlåta sig själv
En kvinna som känner skam över att hon blivit misshandlad behöver förlåta sig själv. Självförlåtelse handlar om att laga ett trasig inre, att bygga upp självrespekten. 

För att mannen ska kunna förlåta sig i egentligen mening så måste inse att han har gjort fel, inse sin skuld och ta sitt ansvar för de fel han har begått och de skador han har orsakat kvinnan. Den som inte upplever skuld och inte tar på sig ansvar för sina handlingar, förlåter inte sig själv, utan ägnar sig åt att försäkra sig om att "det var inte mitt fel" för att sedan många gånger steppa vidare i livet.