Här är en berättande text om hur ett familjemönster kan arbeta för att upprätthålla och rättfärdiga aggression som problemlösning,vilket kan leda till att dysfunktionellt beteendemönster förs vidare i generationer.
"Ett barn har fått höra att han måste lära sig att leka med andra barn, att han inte ständigt kan få sin vilja igenom och diktera för sin omgivning vad de ska säga och göra. Barnet går ut och vet inte hur han ska bete sig, utan börjar tala om för barnen vad de ska leka och hur alla ska agera i leken, vilket resulterar i att ingen av de andra barnen är speciellt intresserade av att leka med honom.
Barnet går in och istället för att få lära sig hur han ske bete sig får han en present av sin pappa, fast han precis fått höra att han inte ska få fler presenter på ett bra tag eftersom han måste lära sig att han inte kan få allt hela tiden. Barnet försöker öppna paketet men plasten sitter lite för hårt. Istället för att försöka lösa problemet med att gå och hämta en sax för att klippa upp en öppning på plasten eller att vända sig till en vuxen för att be om hjälp - så väljer barnet följande lösning:
- PAPPA JAG HAAAAAAATAR DIG! JAG HAAAAAATAR DIG FÖR ATT DU ÄR DUM OCH KÖPER ETT PAKET JAG INTE KAN ÖPPNA!
Istället för att pappan lär pojken ett konstruktiv lösning på problemet, säger pappa "Men lille gubben..." och så hjälper han sin son att öppna paketet. Pojken har löst sitt problem och kan leka med presenten.
Pojken får dubbla signaler.
Han ska lära sig att leka med andra barn men får ingen hjälp i hur han ska göra.
Vid minsta mostånd av barnen som inte vill följa hans regler, så får han gå in igen.
Pappan ger sonen en present istället och barnet behöver aldrig lära sig hur man hanterar att vara i grupp eller hur man hanterar motgångar och frustrationer.
Istället för att säga till pojken att han måste lösa problemet med paketet på ett mer konstruktivt sätt, än att lösa problemet med ilska och dåligt beteende, så hjälper han pojken att öppna paketet och tycker synd om honom.
En stund senare går pojken ut till de vuxna som sitter och pratar vid middagsbordet.
- SLUTA PRATA! Ni pratar om tråkiga saker! NI SKA PRATA OCH LEKA MED MIG!
Pappan lägger armen om pojken och börjar småleka med hans leksaksgubbar han har i handen.
De andra barnen kommer in, även pappans flickväns son. Nu ska sonen återigen försöka leka lite med de andra barnen, då pappan fick en påminnelse om detta från annan vuxen. Men sonen kommer tillbaka efter någon minut och vrålar
- PAPPA DU MÅSTE GÖRA SLUT MED TUVA FÖR JAG HATAR HENNES POJKE! JAG SKA MÖRDA HONOM!
Pappan säger "Men gubben....kom...."
Dagen innan när de alla, mannen, flickvännen och deras respektive barn, satt i bilen så var mannen väldigt irriterad över att det var så mycket snö på uppfarten till semesterstugan. Det var svårt att komma ända fram. Då skrek mannen
- FI - - A! IKVÄLL SKA JAG MÖRDA EN MÄNNISKA!
Flickvännen tyckte detta var ett helt oacceptabelt beteende och sa detta till mannen senare på kvällen. Men mannen berättar då, när de kommer hem igen, för sin mamma vad han hade skrikit i bilen inför barnen och flickvännen, och mamman förstod hans utbrott. Han berättade nämligen för sin mamma att det fanns en anledning till att han fått ett utbrott, samt ett utbrott kvällen före som resulterade i att flickvännen fått blåmärken på armarna - och det var för att han han var så frusterad, eftersom han inte var nöjd med hennes beteende. Han menade på att hon var omogen och inte visste hur man beter sig i ett förhållande. Mamman och mannen skrattade åt det roliga i att han hade skrivit att han skulle mörda en människa, att det var ju så typiskt honom att slänga ur sig något sådant. Mamman hade sagt "Det är ju precis som farsan, så kunde han ju också slänga ur sig".
Mannen satte i system att domdera, vråla och behandla sin flickvän allmänt illa för att sedan åka hem till sin mamma, gå hem tills in syster eller ringa till sin bror. Han meddelade efter dessa besök till sin flickvän, att de inte förstod vad han höll på med som var i den här relationen för de hade aldrig någonsin sett honom må så dåligt. Hans mamma sa, att hon aldrig hade sett honom så orvårdad i håret som nu. Alla förstod alltså att han mådde riktigt dåligt av att vara tillsammans med henne."
Den här berättande texten är hämtad från informationstexten
om Aggression som problemlösning.
Text
Julia
TuvaForum
Till sidans topp