Emotionell tillgänglighet

Vi är många som ser inte riktigt vet vad det innebär att vara sunt emotionellt tillgängliga i våra nära kärleksrelationer.

Väldigt många talar nämligen som om att de är emotionellt tillgängliga eftersom de säger sig älska sin partner/fd partner gränslöst mycket, hur illa än han/hon än beter sig. De är lojala, trogna, har en ängels tålamod och anstränger sig i det oändliga för att försöka förändra och lära sin partner att vara mer emotionellt tillgänglig. 

Många ser sig alltså som emotionellt tillgängliga fast de kan ägna all sin energi, år efter år, åt att engagera sig i otillgängliga personer och relationer - och därmed stänga dörren för emotionellt tillgängliga personer och relationer. 

Detta mönster bottnar ofta i att vi inte har en sund och tillräckligt bra känsla om och för oss själva. Inte sällan tänker och pratar vi negativt om oss själva, snurrar i känslor av skuld och skam, känner ofta väldigt höga krav på oss själva som vi aldrig känner att vi kan nå upp till, vilket leder till att aldrig känner oss bra nog och därför inte är värda att bli älskade...inte genuint älskade...möjligtvis kan vi ta emot kärlek "portionsvis"...skrapa ihop smulor.

Tillsammans med dem som är konsekvent emotionellt tillgängliga känner vi ofta ingen spänning, vilket gör att vi känner att de antingen är tråkiga eller oattraktiva. När något är stabilt, konsekvent, tryggt...då saknar vi något. Vi saknar den spänning som alstras när vi möter någon som matchar vår attraktionsmodell, en person som matchar vår egen emotionella otillgänglighet, som speglar vår svaga känsla för oss själva och inte alltför positiva självbild. Vi kan hänge oss åt att försöka få en partner att förändra sig, att han eller hon ska bli konsekvent emotionellt tillgänglig och vi suktar efter att få känna oss trygga tillsammans med honom/henne. Vi behöver kampen, att det ska vara ouppnåeligt, svårt och också smärtsamt...för OM vi efter allt motstånd lyckas få en partner att förändra sig för vår skull, då får vi äntligen vårt efterlängtade kvitto på att vi är älskade och värda att älskas...vilket inte får komma till oss för lätt, utan det måste ske under kamp, motstånd, intensitet, smärta och rädsla. Detta leder till ohälsosamma relationsmönster som du kan läsa under "Hamsterhjulet"

För att vara emotionellt tillgängliga behöver vi känna att vi tycker så pass mycket om oss själva att vi konsekvent behandlar oss själva med kärlek, omsorg, tillit och respekt. Det är en nödvändig och grundläggande bas för en sund relation till oss själva och andra. Vi vet då att ”säljer vi oss kort” för att få vara med en person, för att få vara kvar i en relation, då blir relationen genast skev, instabil, osund och också många gånger väldigt smärtsam. När vi bryr oss om oss själva känner vi igen det som är bra för oss och det som är sämre för oss, vi känner igen varningssignaler och vi tar känslan vi får inför dem på allvar. 


När vi är emotionellt tillgängliga…

  • …tycker vi tillräckligt mycket om oss själva för att inte låta någon annan behandla oss utan kärlek, omsorg, tillit och respekt. 

  • … använder vi oss av gränser och engagerar oss inte i personer och relationer som är emotionellt otillgängliga. 

  • … förstår vi vikten av att relationen kräver två personer som är konsekvent emotionellt engagerade som gör att vi inte lockas av passionsdrama som pendlar mellan himmel och helvete, värme och kyla.

  • … så är vi i relationer där båda parter är trygga med att inte förlora relationen så snart vi är sårbara. 

VIKTIGA FRÅGOR ATT STÄLLA SIG SJÄLV

  • Hur villig är jag att arbeta för att släppa taget om mina rädslor som kommer med att släppa taget kring att jag kan förändra min partner/fd partner?

  • Hur villig är jag att se och göra något åt mina egna mönster och beteende?

  • Hur villig är jag för att införa en förändring där jag faktiskt själv är konsekvent emotionellt tillgänglig?

Välkommen som läsmedlem!
TuvaForum