Emotionell tillgänglighet

Vi är många som talar om oss själva som att vi är emotionellt tillgängliga eftersom vi säger oss älska vår partner eller fd partner - trots att vi sedan tillägger att vi älskar gränslöst mycket hur illa än vår partner eller fd partner beter sig. Vi beskriver kanske oss själva som lojala, trogna, att vi har en ängels tålamod och aldrig är den som ger upp hoppet om att en annan person ska förändra sitt beteende och öppna upp för att vara mer emotionellt tillgänglig.  

Detta innebär att vi är många som inte riktigt vet vad det innebär att vara sunt emotionellt tillgängliga i våra nära kärleksrelationer. För det är inte att vara emotionellt tillgänglig när vi ägnar all vår energi, år efter år, åt att engagera oss i personer som är emotionellt otillgängliga. Det är att stänga för oss själva när det kommer till att vara öppna för emotionellt tillgängliga personer och relationer.

Det finns så klart inte ett enda svar som passar in på alla, varför vi är i emotionellt otillgängliga relationer och samtidigt tror att vi själva är emotionellt tillgängliga. Det handlar dock ofta om att vi inte vet vad en sund och ömsesidig emotionell relation består av. Det är inte alltid lätt att veta då vi har olika kompasser med oss för vad kärlek är, både när det kommer till vilken relationsmodell vi har erfarenhet av från vår uppväxt, samt sedan också hur relationer har sett ut för oss när var unga vuxna och trevade oss fram i förälskelser och kärlek. 


Mycket handlar också om vilken känsla vi har om och för oss själva. Om vi tänker och pratar negativt om oss själva, snurrar i känslor av skuld och skam, ofta känner vi väldigt höga krav på oss själva som vi aldrig känner att vi kan nå upp till. Då är det ju tankar och känslor som  ofta leder vidare till att vi tyvärr inte känner oss bra nog...och känner vi oss inte bra nog då är det ju också svårt att känna sig värd att bli älskad av någon annan. Möjligtvis kan vi ta emot kärlek ”portionsvis”…men där emellan ha vi förståelse för att bli kärlekslöst behandlade eftersom vi inte tycker vi är värda kärlek. Men mitt i allt det här så kan det ändå vara så att vi ändå upplever det som att vi är den som är emotionellt tillgänglig för att vi kanske känner väldigt mycket och gör mycket för att någon annan ska öppna upp känslomässigt och ge oss det känslomässiga engagemang vi längtar efter och saknar. 


Vi missar vad som är en ömsesidig emotionell relation, att båda parter ha sin egen grund av att kunna känna kärlek, omsorg, tillit och respekt för sig själva och sedan låta dessa känslor flöda mellan varandra.  

För att vara emotionellt tillgängliga behöver vi känna att vi tycker så pass mycket om oss själva att vi konsekvent behandlar oss själva med kärlek, omsorg, tillit och respekt. Det är en nödvändig och grundläggande bas för en sund relation. Vi har då förståelse för, att om vi ”säljer oss kort” för att få vara med en emotionellt otillgänglig person då blir relationen genast skev, instabil, osund och också många gånger väldigt smärtsam.

När vi har en tillräckligt bra känsla om och för oss själva, då känner vi igen det som är bra för oss och det som är sämre för oss, vi känner igen varningssignaler och vi tar känslan vi får inför dem på allvar och agerar i handling därefter. Det är det som reglerar att vi kan distansera oss från personer som är emotionellt otillgängliga för att istället vara nära dem som är emotionellt tillgängliga.


När vi är emotionellt tillgängliga…

  • …tycker vi tillräckligt mycket om oss själva för att inte låta någon annan behandla oss utan kärlek, omsorg, tillit och respekt. 

  • … använder vi oss av gränser och engagerar oss inte i personer och relationer som är emotionellt otillgängliga. 

  • … förstår vi vikten av att relationen kräver två personer som är konsekvent emotionellt engagerade som gör att vi inte lockas av passionsdrama som pendlar mellan himmel och helvete, värme och kyla.

  • … så är vi i relationer där båda parter är trygga med att inte förlora relationen så snart vi är sårbara. 

VIKTIGA FRÅGOR ATT STÄLLA SIG SJÄLV

  • Hur villig är jag att arbeta för att släppa taget om mina rädslor som kommer med att släppa taget kring att jag kan förändra min partner/fd partner?

  • Hur villig är jag att se och göra något åt mina egna mönster och beteende?

  • Hur villig är jag för att införa en förändring där jag faktiskt själv är konsekvent emotionellt tillgänglig?

Vill du bli läsmedlem?
Vad ingår i ett läsmedlemskap?

Välkommen till TuvaForum