Begreppet dissociation beskriver ett avbrott eller brist på sammanhang mellan händelser som annars hör sammanlänkade med varandra. Ordet dissocation kommer av latinets dissocio som betyder isolera, splittra. Motsatsen till dissociation är association som betyder sammanlänkning.
Dissociation har länge sammankopplats med något som egentligen är kopplats till den mest djupgående formen av dissociativa störningar som är en mycket sällsynt diagnos, DID. På senare tid har man börjat ifrågasätta den brist på uppstrukturering som finns kring hur man idag uppfattar dissociation.
En alternativ förklaringsmodell har lanserats och stöds av flera av de mest framstående inom posttrauma- och minnesforskningen. Traumaforskningen ser dissociation som ett mycket vanligt försvar som människor tar tilll vid traumatiska livssituationer och dessa försvar kan visa sig på flera olika sätt.
Icke-patologisk dissociation
Människan har en medfödd förmåga att dissociera. "Icke-patalogisk dissociation" är det som drabbar människor i vardagen och påverkar inte livet något nämnvärt. Det är inget som påverkar oss från att leva ett normalt fungerande liv.
En "normal" dissociation kan vara att man kopplar bort yttervärlden för att få vila hjärnan lite. Det kan vara när du tittar intensivt på en flick på bordsduken, du är medveten om om vad som händer och sker runt omkring dig men du " borta". Dissociation kan beskrivas som att vara här men ändå där.
Förmågan att glömma (amnesi) är det vanligaste dissociativa uttrycket, vi har alla en tendens att "glömma" obehagliga saker. Vi använder oss av dissociativ amnesi för att glömma det vi inte har lust att komma ihåg, som t ex en tandläkartid.
Patologisk dissociation
Dissociation upplevs i olika grader, från normalt till patologiskt. Det är den dissociativa omfattningen, intensiteten och hur länge den pågår som bestämmer hur mycket den himmar vårt vardagliga liv.
Patologisk dissociation kommer i samband med att en person varit utsatt för:
- psykisk traumatisering, typ-II trauma: dissociaton för att minska ångest vid extrem stress.
Patologisk dissocation uppkommer även om en person har en:
- anknytningsstörning
En person med patologisk dissocation kommer mer eller mindre uppleva en blandning av följande symptom. (Ett symptommönster som kan som kan ingå i symtommönstret vid PTSD.)
- plågsamma flashbacks
- svåra koncentrationssvårigheter
- att inte kunna slappna utan att minnen från traumat gör sig påminda
- ätstörningar
- sexuella problem
- självskadeimpulser/självskadebeteende
- upplevelser av förlorad tid
- depression
- tvångstankar/tvångshandlingar
- känslan av att stå─ utanför sin kropp
- humörsvängningar
Ovanstående symptom är extra intensiva och tydliga under stress och krissituationer, speciellt i relationer, vid separationer, hot och förlust.
Dysfunktionell dissociation
Om en person varit utsatt för ett trauma inte känner att det finns möjlighet att kontrolla sina dissociationer så att de sker när det är ytterst olägligt, när de dissociativa upplevelserna är plågsamma och inverkar negativt på personens liv - då räknas det som en dysfunktionell dissocation. Dissocation fungerar inte nu som ett försvar att överleva utan blir till ett psykiskt funktionshinder.
Det vanligaste dissociativa uttrycket "amnesi" ökar i intensitet av den onormala stress kroppen utsätts för, vilket medför en känsla av att tiden försvinner, att tiden tappas bort och utan att veta hur det gick till så har det kunnat gå från normalt bara några minuter till en timmar/flera timmar. Det är mycket förvirrande och oroande att inte kunna ha en vettig förklaring till en försening. Det här handlar alltså inte om att vara lite disträ och ha små amnestiska anfall utan om något helt annat.
Strukturell dissociation
De flesta människors personlighetsstruktur bygger på en bas av en ANP där även en integrerad EP har en naturlig plats i sammanhanget. Att leva och röra sig i livet, mellan olika platser och människor, är det naturligt att vi intar olika roller. Oftast kan vi växla mellan dessa roller utan större problem och integrera dem i vår personlighet.
ANP - Apparently normal parts of personality
(Kan kallas vardagspersonlighet)
Den ena sidan står för vårt förhållningssätt, känslor och tankar, hur vi för oss tillsammans med människor omkring oss. Den står också för upplevelsen av det positiva som händer i vardagen.
EP - Emotional parts of personality
Den andra sidan står för hur vi hanterar kriser och svåra, oväntade händelser, sådant som kan skada oss eller signalerar fara.
Anledningen till dessa två kategorier är att vi ska kunna särskilja händelser som skadar och gör oss illa från de som vi mår bra av. Samarbetet mellan ANP och EP fungerar automatiskt . Det är dock inte meningen att dessa ska vara aktiverade samtidigt i en "normal vardag" utan endast under speciella omständigheter.
Traumarelaterad strukturell dissociation
När traumat har upphört och stresspåslaget har mildrats så är det ändå så att personen kan känna det som att det som hände inte har hänt utan istället är en pågående upplevelse av att det fortsätter att hända. Den mycket stark rädsla av att faran inte är över upprätthåller den "Strukturella dissociationen" som uppstått av det överväldigande traumat.
Den ena delen av jaget, ANP, går vidare med livet och undvika traumat så långt som det är möjligt. Samtidigt återupplever den andra delen av jaget, EP, traumat och alla de kأ¤nslor som aktiverades i samband med den överväldigande och smärtsamma händelsen. Kroppen är i stort sett hela tiden på helspänn och beredd på fara.
All smärtsam information som finns lagrad i EP känns skrämmande får ANP som utvecklar en fobi för att överhuvudtaget komma i kontakt med någon som på minsta sätt har med traumat att göra. EP och ANP mister sin sammanhållning och flexibilitet. EP och ANP kommer istället för att samarbeta glida längre ifrån varandra och fungera var för sig.
Utan samarbete med ANP blir EP mycket mer sårbar. Det finns nu ingen möjlighet att undvika den obearbetade informationen som finns lagrad i EP och inte heller att bearbeta den. Anspänningen är mycket hög och plågsam.
Dissocierade EP-tillstånd drabbar personen genom stark ångest, flashbacks, mardrömmar och inträngande tankar. Detta tillstånd kallas "Traumarelaterad strukturell dissociation".
Tre former av dissociation - Primär, sekundär och tertiär dissociation
Detta är den grundläggande och mest enkla formen av dissociation.
En person med "Primär strukturell dissociation" har ett längre avstånd mellan ANP och EP, än vad som annars är normalt.
Symptom - panikångest, flashbacks (påträngande och skrämmande minnesbilder) och överspändhet.
Sekundär dissociation
En person med "Sekundär dissociation" har svårigheter (kan vara stora svårigheter) att klara av sig själv och sin vardag.
Här handlar det om att ANP och EP inte kan integreras utan splittras flera sأ¤rskilda delar. ANP fungerar normalt medan EP splittras i två delar.
Den ena delen av EP försöker hålla sig undan det som tolkas som fara, t ex vägrar att närma sig ett visst ställe, medan den andra delen senare tar sig till stället får att försöka förhindra framtida olyckor genom att säkra och förbereda inför eventuell olycka.
Tertiär strukturell dissociation
En person med "Tertiär dissociation" har minst två utvecklade ANP och fler än två EP. Hit hör dissociativ identitetsstörning och någon form av personlighetsstörning. Olika delar kan utvecklas så att de har olika namn, ålder och kön.
Var befinner sig en kvinna medan kroppen utsätts för våld
Ibland är hon kanske där, ibland en bit ifrån, ibland kanske hon befinner sig i en annan tid. Ibland är hon kanske ingenstans, som om inget finns. Det som känns är ett och det som händer är ett annat - det som kvinnan utsatts för finns inte i sin helhet, utan uppdelat i flisor. Kvinnan har flytt och lämnade sin kropp till förövaren.
Detta är kvinnans sätt att hantera traumat eftersom det gör inte att ta in, sortera, uppleva och förstå det överväldigande, ofattbara. Kvinnan är överbelastad. Vanmakten gör att det inte finns annat än passivitet och likgiltighet. Det är ett slags trancetillstånd, hypnotiskt tillstånd, ett bedövat och sömnigt tillstånd - dissociation.
Dissociation är ett tillstånd som känns som ett slags skydd då kvinnan utsätts för trauma - men som på sikt kan göra att hon känner sig overklig och utanför när hon egentligen vill engagera sig och vara närvarande. Situationer som innehåller påminnelsefragment, kan utlösa samma ursprungliga upplevelse. Det kan gälla direkt hotfulla situationer men också situationer av kärlek, närhet och beroende, vilka var de som utnyttjades av den som har gjort henne illa.
Kvinnan känner sig berövad möjligheten att få vad det hon har rätt till. Men längtan finns kvar. Så de situationer som skulle göra det möjligt för henne att äntligen få det hon längtar efter blir ångestladdade för henne och kan utlösa det psykologiska traumat igen.
Somatoform dissociation
När en människa utsätts för ett trauma är det inte bara psyket som reagerar utan också kroppen. Det leder till att även kroppen behåller en del av traumat i minnet. Det är ett faktum som ofta förbises.
Kroppsminnen kan vara
- direkta kroppsminnen där kroppen återupplever skräck, smärta, förtvivlan
- symptom som värk, spänningar och ryckningar
- domnar, saknar smärtkänsla och kan inte känna skillnad på varmt och kallt.
Många har kommit till läkare och feldiagnostiserats för dessa symptom då inte en koppling till det ursprungliga traumat har gjorts. Detta leder till felbehandling. Personer med dissociativa somatoforma reaktioner medicineras ofta för sina symptom men orsaken till symptomen ligger kvar undan ytan. Behandlingen leder alltså till en slags "konstgjord andning".
Behandling av dissociativa störningar
Det är viktigt att de dissociativa symptomen uppmärksammas, det är en förutsättning för att få en meningsfull och framgångsrik behandling. Det är viktigt vid en utredning att en läkare tar reda på om patienten har en medveten kontroll över sina dissociativa tillstånd eller inte. Det är en förutsättning att behandlaren har kunskap och förståelse för dissociativa symptomens uppkomst, uttryck och läkningsprocesser.
Det måste finnas ett uttalat fokus avseende läkning av psykisk traumatisering och dissociation. Det är viktigt att det skapas en trygg anknytning mellan patienten och behandlaren så att de tillsammans kan hjälpas åt att utveckla en ny och positiv relation till patientens själv i nuet. Traumatiska minnen behöver bearbetas, nutiden måste separeras ut från dåtid. Patienten behöver en trygg plats för detta.
Tyvärr är det många personer som är feldiagnostiserade och därför inte för rätt sorts hjälp, utan traumatiseras ytterligare. Men vid rätt behandling är det mycket hoppfullt för en person att ta sig igenom läkningsprocessen, att utveckla verktyg för att kunna kontrollera och hantera de plågsamma minnena. Det leder till att äntligen kunna leva mer här och nu.
