Att förstå hur någon kan göra så illa

Att som kvinna i en relation relatera till den man som hon en gång blev förälskad i och se honom som en misshandlare är mycket svårt och smärtsamt Det är genom att använda sig av försvar som kvinnan kan få verkligheten att verka lite mindre skrämmande än vad den faktiskt är – i alla fall för en tid. Genom att använda sig av försvar kan kvinnan känna en slags känsla av att av overklighet, av att ständigt stå utanför, inte kunna beröras av något som händer, av att känna sig tom inuti eller av att vara levande död. Även om kvinnan inte har blivit fysiskt misshandlad så är det viktigt att veta och förstå att även psykisk misshandel och hot kan ge överväldigande psykisk och kroppslig smärtupplevelse.

En kvinna som utsatts för trauma som satt henne i en känsla av vanmakt kan inte alltid hålla emot all den psykologiska stress som misshandeln/övergreppen orsakar henne. Då träder ytterligare mekanismer in, sådana som splittrar upp de överväldigande och smärtsamma upplevelserna i mindre delar. Dessa uppsplittrande delar har ingen kontakt med varandra. Upplevelsen av sig själv, relationen till mannen, relationen till sitt inre – allt delas upp i mindre bitar. Att inte vara närvarande men ändå verka vara det, blir en inövad bemästrings-reaktion. Kvinnan lever på många som under kamouflage.

Kvinnan vill i det längsta behålla bilden av mannen hon älskar som god
Alla de överväldigande och ibland livshotande intrycken måste sorteras men för att kvinnan ska kunna behålla bilden av den man hon en gång föll för, den fina bilden, så sväljer och bär hon den smärtande upplevelsen som sin egen ondhet. Mannens svek blir då istället något som uttrycker kvinnans beteende. ”Det måste vara för att jag gjorde si eller så, det måste ha med min dålighet att göra.” Kvinnan försöker i det längsta behålla mannen som ”god” för att överleva i relationen. Beroendet till mannen och rädslan över att lämna det som skulle bli så bra är så starkt att det onda inte får finnas där. Allt detta tar också mycket på kvinnans krafter och hennes självkänsla och utveckling blir lidande.

Gränsupplösningen
När kvinnan på detta sätt under lång tid tvingas hantera en alltför smärtsam livs-situation förlorar hon förmågan att veta vad som är normalt/onormalt. Gränsupplösningen gör att hon kan till sist inte litar alls på sig själv och ställer frågan ”Vad har egentligen hänt och vad har egentligen inte hänt?” I sin förtvivlan försöker kvinnan få makt över vanmaktskänslan som hotar att krossa tillvaron. Hon försöker ladda upp sin egen betydelse, göra sig oumbärlig och hjälpsam. Trots kvinnans alla ansträng-ningar räcker de inte till för att misshandeln att upphöra. Just denna upplevelse av bristande förmåga att vända allt rätt trots sina ansträng-ningar är en förfärande vanmaktsupplevelse.

Så länge kvinnan kan hålla emot den hotande sanningen upplever hon istället skuld, som ett uttryck av delaktighet i det hon varit utsatt för i relationen. Kvinnan känner skuld över att inte ha kunnat hindra det som hände.
 
Kvinnan behöver hjälp
Så länge makt- och beroenderelationen till mannen inte bryts är traumat aktiv – det kan alltså fortsätta även om kvinnan fysiskt har lämnat mannen. Därför behöver kvinnan hjälp att gå och prata med någon, bearbeta sina upplevelser och sortera ut vilka känslor som här hemma var.

Kvinnan behöver också hjälp av samhället om det är så att mannen inte släpper sitt grepp om henne, om han trakasserar och förföljer henne. Har kvinnan och mannen barn tillsammans behöver hon extra stöd och hjälp eftersom det finns ett band mellan dem som inte går att bryta. Hon behöver stöd i hur hon ska förhålla sig till honom. Tyvärr lider samhället brist på hjälp till utsatta kvinnor och deras barn. Men känner du som kvinna att du inte får det stöd du behöver så kontakta Kriscentrum för kvinnor där du kan få en samtalskontakt som är insatt i den här sortens problematik. Samtalen hos Kriscentrum för kvinnor kostar ingenting.