Krisreaktion

I en kris rivs allt man byggt upp ner, allt vi drömt om går i kras. Om en kvinna utsätts för misshandel, våldtäkt eller blir lämnad av sin man på ett traumatiskt sätt kan den svåra händelsen för alltid prägla hennes liv. Händelsen kommer antagligen bli så att hon relaterar livet före och efter det som hänt. Det är därför väldigt viktigt att kvinnan får hjälp med sina upplevelser. Vi kommer här berätta lite om vad en krisreaktion är och vilka faser den går igenom. Vi kommer också ge en vägledning om hur man kan stötta en kvinna när hennes liv har gått sönder.

En kris innebär inte att stå stilla, utan kriser förändras över tid
Ordet kris betyder ungefär avgörande vändpunkt. I det kinesiska språket finns det två tecken för ordet kris, det ena betyder fara och det andra är möjlighet. När man råkar ut för en kris så kan det upplevas som en fara om man inte gör någonting åt den, ex löser den. Om man däremot bearbetar krisen så framstår den då som en möjlighet och väg till någonting nytt.

En kris varar inte för evigt utan kommer att övergå till något annat, kanske inte alltid till det bättre, men till något annat. Sorgen hör ihop med kris och sorgen går inte över. Den kan ändras i styrka och karaktär, men en del av sorgen kommer man alltid att bära med sig. Man behöver hjälp med att hantera sin sorg så att den inte inte står ivägen för livet i övrigt, att efterhand får sorgen stå tillbaka och inte finnas i främsta rum.

Hur kvinnan klarar av en kris beror på:
- Vilken psykisk styrka hon har
- Hur stort närverk kvinnan har runt omkring sig
- Hur omfattande krisen är

Ofta är det så att en kris inte bestäms främst av den händelse som nu inträffat, utan istället till stor den av tidigare konflikter och kriser. Detta sätt att reagera kallas överdeterminering. Det betyder att allt det som man borde ha bearbetat vid den tidigare krisen, kommer upp igen vid ett annat kristillfälle. Reaktionen blir då extrem och verkar, utifrån sett, orimlig.

Krisreaktionens fyra faser:

Chockfasen
Chockfasen är det första som inträffar när man drabbas av en kris, den kan vara en kort stund till flera dygn - oftast varar den i några timmar.

I den här fasen finns inget utrymme att ta in det som har hänt, det är för smärtsamt. Kvinnan måste förneka det som har hänt för hon är inte där att hon kan bearbeta det ännu.

Att tänka på när du bemöter en kvinna i chockfasen Det är viktigt att veta för dem som är i kvinnans närhet i denna fasen att hon inte kan ta emot information eftersom det bara kommer att öka känslan av kaos. Kommunicera hellre icke-verbalt genom att hålla hennes hand eller låt henne hålla din hand. Ge kvinnan något att dricka och försök att hålla henne varm genom att lägga en filt om henne. Lyssna och stanna hos kvinnan. Om chockfasen blir långvarig ökar risken för självdestruktiva impulshandlingar, att kvinnan försöker skada sig själv. Man skall därför aldrig lämna den chockade ensam.

Reaktionsfasen
Med detta menas att kvinnan har börjat förstå vad som har hänt, när hon inte längre kan blunda inför det som har hänt. Den drabbade kvinnan börjar nu känna sorg, skuldkänslor och tänker mycket på vad som hänt och man tappar tron på framtiden. Kvinnan kan även under denna period uppleva stressymptom som tar sig i uttryck på så sätt att hon får sömnsvårigheter, illamående, ont i magen, hjärtklappning, yrsel och muskelspänningar. Kvinnan kan också få svårt att äta och gå ner i vikt.

I den akuta krisen kan kvinnan använda sig av försvarmekanismer för att orka med alla starka reaktioner. Att försvarmekanismer används är ett tecken på att påfrestningen har blivit för stor. De används så länge som de behövs för att hantera situationen. Ibland kan de dock förlänga eller försvåra bearbetningen av det som har hänt.

Att tänka på när du bemöter en kvinna i reaktionsfasen När man möter en person som är i reaktionsfasen är det väldigt viktigt att man accepterar de symptom och känslor som personen visar, ex tårar och ilska. I reaktionsfasen är det också viktigt att lyssna och låta den som drabbats av kris få tala om det som har hänt om och om igen. Om en kvinna inte får det stöd hon behöver i den här fasen är risken stor att hon blir självdestruktiv.

Reparationsfasen (bearbetningsfasen)
Efter en tid som gått känner man inte längre samma akuta kris som innan och kvinnan kan känna kan i korta stunder ana att framtiden har konturer. Kvinnan kan alltså i korta stunder se framåt istället för att vara fast det som har hänt. Sakta, sakta kan kvinnan börja skapa sig en framtid och tar upp sociala kontakter igen.

Kvinnan har funderat och tänkt mycket på vad som hänt och börjar att acceptera det mer och mer. Ångestkänslorna är inte lika starka som tidigare även om vissa perioder är fyllda av ångest och sorg, men det är inte lika påträngande som vid reaktionsfasen. Utåt sett kan det se ut som att kvinnan har "kommit över" det som har hänt, men givetvis finns sorgen, smärtan och vanmakten kvar. Men hon talar bara inte om den hela tiden.

Nyorientsteringsfasen
Det här är den sista fasen och den slutar aldrig. Den pågår under resten av livet. Minnet av det som har hänt finns fortfarande kvar, men är inte längre så förtvivlat smärtsam. Det gör fortfarande ont men såret har blivit mer till ett ärr. Ärret kommer alltid att finnas som en påminnelse om vad kvinnan har varit med om. Men nu känner kvinnan att hon våga tro på framtiden.